Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Om kroppslig uppfostran. Af K. A. Knudsen. Auktoriserad öfversättning från danska för »Ord och Bild»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOSSAR SOM HOPPA BOCK. PARTI AF EN RELIEF AF FRITHIOF KJELLBERG. I gips i Nationalmuseum.
OM KROPPSLIG UPPFOSTRAN.
Af K. A. KNUDSEN.
Auktoriserad öfversättning från danskan för »Ord och Bild».
RÖRELSE är icke blott en af
lifvets yttringar, den är, i viss
be-. tydelse, lifvet själft, lifvets
väsende. Öfverallt, hvarest det finnes lif,
där är också rörelse. Till och med hos
växterna, hvilka tyckas sakna all
rörelseförmåga, yttrar sig lifvet dock
uteslutande i rörelse, nämligen i safternas
ständiga strömmande från roten till
toppen. När vinterkölden kommer dessa
vätskor att stelna och hämmar deras
lopp, då dö ock växterna bort och
väckas till lif igen först när vårsolen
upptinar den frusna jorden.
Men i den värld, som i trängre
bemärkelse kallas den lefvande, nämligen
i djur- och människovärlden, faller det
ännu tydligare i ögonen, att lif och
rö-rörelse äro oskiljaktigt förbundna med
hvarandra. Ju högre ett djur står, desto
större är i det hela taget dess
rörelseförmåga. Man jämföre t. ex. en mask,
som för sitt lägre lif endast har behof
af ett långsamt krypande, med katten,
hvilkens hastiga och mångfaldiga
rörelser genast gifva intryck af en högre
lifsverksamhet.
De yttre rörelserna äro dock endast
yttringar i andra hand (sekundära
ytt-Ord och Bild, io:e årg.
ringar) af vårt fysiska lif. Själfva lifvets
källa är hos oss liksom inom växtriket
en och densamma, nämligen safternas
strömmande genom kroppen. Ju
långsammare blodets omlopp blir, desto mera
slappas alla lifsfunktioner; ju hastigare
blodet rinner genom ådrorna, desto
starkare yttrar sig lifvet. Då blodets fria,
obehindrade lopp genom alla organ är
villkoret för den känsla af behag, som
är liktydig med välbefinnande, hafva
människorna i alla tider sökt efter
medel att gifva fart åt blodet. Därför
hafva alla slags lekar, dans, bad och
dylikt stått högt i kurs som
njutningsmedel hos alla tiders och alla
kulturstadiers ungdom. När mera framskriden
ålder eller lefnadsvanor för öfrigt skapat
olust för denna sorts njutning, så har
man utfunderat andra medel att sätta
blodet i hastigare rörelse. Först och
främst har man lärt sig, att man,
sittande i lugn och ro, kan jaga blodet
genom ådrorna genom förtärande af
starka drycker och att man på detta
sätt för ögonblicket kan komma i hvad
man kallar »godt humör». Och man
blundar för att dessa medel hafva mindre
behagliga efterverkningar.
’3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
