Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Om kroppslig uppfostran. Af K. A. Knudsen. Auktoriserad öfversättning från danska för »Ord och Bild»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 02
K. A. KNUDSEN.
Särskildt i uppväxtåren behöfver
människokroppen rörelse; hvarje del däraf
befinner sig i tillväxt och utveckling;
cellerna, som ständigt äro under
nydaning, fordra, att blodet lifligt strömmar
genom dem, om deras utveckling skall
kunna fortgå, och det enda medel,
hvarigenom tillräckligt med blod kan
tillföras dem, är rörelse. Därför har
naturen hos hvarje barn nedlagt ett
utomordentligt starkt behof af och lust till
rörelse. Detta gifver sig tillkänna redan
vid födelsen och tillväxer med åren. Ju
mera barnen få tillfälle och tillåtelse att
tillfredsställa detta behof, desto mera
normalt försiggår deras utveckling och
desto säkrare grundlägges deras hälsa
för hela lifvet.
Engelsmännen säga: först skall du
»be a good animal», först skall du skaffa
dig djurets hälsa. Denna föreskrift är
jämförelsevis lätt för föräldrar att följa
i barnets första år, ty då ligger det
andliga lifvet till den grad i dvala, att fars
och mors stolthet är fullt tillfredsställd,
om barnet blott växer och frodas. Men
när själslifvet börjar vakna och barnet
kommer i skola, ändras detta förhållande
inom kort, och nu fråga föräldrarna i
främsta rummet efter om deras barn kan
läsa, skrifva och räkna, om det är
begåfvadt, om det har godt minne samt
lätt för att fatta, och nu tänker man ej
oftare på kroppen än när barnet
händelsevis blir sjukt. Det är, som om man
nu icke längre hade att bry sig om eller
glädja sig öfver den kroppsliga
utvecklingen, åtminstone har den i alla
händelser skjutits allt för mycket i
bakgrunden för den andliga.
Starkast framträder denna vanvård
af den fysiska utvecklingen i städerna,
framför allt i de större. Allt har också
här förenat sig att lägga hinder i vägen
för den. På en liten fläck af jorden
äro så många människor sammanförda
och så tätt packade i 3—4—5 lag öfver
hvarandra, att det icke blir nog hvarken
af ljus eller luft eller plats för barnen
att leka och tumla om med hvarandra.
Där är oväsen och oro nog af alla andra
jäktande människor; barnen, de
stackarna, hvilka »ingen nytta göra» med
allt sitt bråk och stojande, åläggas att
hålla sig så stilla som möjligt; ja,
mödrarna få använda hela sin
uppfinningsförmåga och kanske till och med mutor
i form af namnam och penningar för att
få barnen att leka tyst och stilla, d. v. s.
att pyssla med en eller annan
sysselsättning, hvaraf deras tankar och fantasi
blifva så fängslade, att deras behof ai
rörelse för en stund kan hållas nere.
Men ofta tager den motsträfviga naturen
ut sin rätt, och så vankas det bannor
och straff. Men det kan dröja länge,
innan behofvet att röra sig kan tuktas
ut af en barnakropp. När barnet blir
5 à 6 år och svårigheterna att
sysselsätta det i hemmet allt mera ökas,
tillgripa många föräldrar med begärlighet
den utvägen att skicka det i en
»barnträdgård» och därefter i skola. Denna
förändring är för barnet liktydig med
förökadt själsarbete och minskad
kroppsrörelse.
Huru viktigt det än är att gifva ett
barn god och riklig föda •— en utväg
som ofta tillgripes, när barnet börjar se
blekt och magert ut — kan man likväl
alldeles icke slå sig i lugn och ro med
den tanken, att nu är allt gjordt som
göras kan, ty detta är blott den ena
sidan af saken. Därför att maten är
förtärd, är det nämligen icke gifvet, att
den upptages i organismen och kommer
barnet till godo. Så vida det icke
skaffas plats till de ökade inkomsterna
genom förökade utgifter, är den goda
maten ofta i bokstafligaste mening förspilld.
Man handlar då som en eldare, hvilken
väl kastar kol i stora mängder under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
