Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Femte häftet
- Boerpolitik. Af John af Klercker. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
| THOMAS FRANÇOIS BURGERS. |
På samma sätt skedde vid
annektionen af Transvaal 1877. Presidenten
Thomas François Burgers och
medlemmarna af exekutiven och Volksraadet,
däribland Kruger, fogade sig för
tillfället i det skedda och läto England
reda ut statens bankrutta affärer och
klarera kaffersvårigheterna. De mottogo
den förre lifstidspension och de senare,
med undantag af P. Joubert,
ämbetsmannalöner af engelska staten, men de
utfärdade samtidigt en protest, som
längre fram, när förhållandena blifvit
gynnsammare, tjänade dem såsom
förevändning, icke att underhandla om någon
öfverenskommelse, men att helt enkelt
yrka på hela åtgärdens återgång.
Karaktäristiskt är i detta sammanhang, att
herrar Kruger och Jorissen, som af
boererna sändes till England för att protestera,
härför mottogo reseersättning och
underhåll af engelska regeringen. Kom så
frihetskriget, hvilket af den då härskande
utrikespolitiskt svaga gladstoneska
regeringen afslutades med de bägge så ytterst
generösa Pretoria- (1881) och
Londonkonventionerna (1884). Dessa
ratificerades båda af Transvaals Volksraad, men
under protest, och det lider intet tvifvel,
att man från transvaalskt håll häri funnit
en samvetsbedöfvande förevändning att
hålla deras bestämmelser just så långt
de äro förmånliga, men bryta dem, som
icke konvenerade. Hvilket också i rikt
mått skett.
Det är just dessa yttringar af bondslug
obenägenhet att stå till tro och lofven
som beröra en mest obehagligt vid ett
studium af boerernas historia, dessa
upprepade försök att vända svart till hvitt,
hvarigenom de tro sig framstå såsom
den förorättade oskulden. Detta slags
boerpolitik kulminerade i republikernas
beteende vid krigsutbrottet, då Kruger
och hans anhang så lyckats slå blå
dunster i världens ögon, att den tror
angriparen vara den angripne. Ett därtill
enfaldigt drag af samma slags knipsluga
politik var äfven republikernas taktik vid
krigets början att genom naturalisationer
en masse af uitlanders och genom
annektioner af britiskt område försöka lura
motståndaren att behandla de upproriska
kolonialboererna icke såsom rebeller men
såsom republikanska borgare och lojala
fiender.
* *
*
Bevisen för boerernas konsekvent
upprepade ansträngningar att bakom
Englands rygg sluta förbindelser med dess
rivaler, för att utjaga det engelska
elementet i Sydafrika, finnas först och främst
i de historiska händelserna.
De började redan under den första
ockupationens dagar, då de upproriska
bönderna i Graaff-Reynet, just då de
underkastat sig, skickade sin ledare Jan
Pieter Woyer till Batavia för att af den
nederländsk-indiska kolonialregeringen och
den där stationerade franske amiralen
begära hjälp af ammunition och
krigsförnödenheter. Detta försök aflopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:44:47 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1901/0274.html
