Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Boerpolitik. Af John af Klercker. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
JOHN AF KLERCKER.
som han insåg vara ägnad att förblifva
den ledande i Sydafrika, och äfven den
aflidne generalkommendanten Joubert
tillhörde en sådan mera försonlig
riktning. Under sextiotalet och början af
sjuttiotalet och sedan den gamle
statskloke och rättrådige Jan Hendrik Brand,
Sydafrikas verkligt store statsman, ledt
Oranjefristatens öden in på goda banor,
syntes den från välvilligt engelskt håll
närda tanken på ett enadt Sydafrika,
som småningom skulle få utveckla sig
allt längre på själfstyrelsens väg, men
på grundvalen af likställighet mellan de
båda förhärskande hvita raserna, vara
på god väg att realiseras. Annektionen af
Transvaal 1877, ett verk af den infödde
afrikanden Sir Theophilus Shepstone,
syntes blott en naturlig länk i denna
utvecklingskedja. De förödande krig
med de infödda, under hvilka båda
boer-fristaterna ledo, pekade nämligen
otvunget hän på England såsom den
naturliga militära skyddsherren. Men
boer-intransigeanternas försonlighet var endast
skenbar och beräknad på att profitera
på den mäktige grannens hjälp för att
sedan bita honom i hälen, och hufvudet
och den ledande viljan för detta parti
hette Paul Kruger.
Allt ondt, som öfvergått Sydafrika
sedan denna tid, är mer eller mindre
förknippadt med denne knipsluge,
vin-ningslystne och maktlystne mans namn,
hvars främsta dygd bestått i hans
oerhörda envishet och förnämsta statskonst
i att icke af några skäl i världen låta
rubba sig från sin plats. När M. W.
Pretorius 1871 måst nedlägga
presidentskapet och boererna under den fungerande
presidenten Daniel Erasmus förgäfves
sökt förmå Jan Hendrik Brand att,
liksom förr en gång Pretorius, i sin egen
person förena de bägge fristaternas
statschefssysslor, vågade man dock icke på
allvar nämna den såsom intolerant kän-
de Kruger såsom presidentkandidat. På
Brands inrådan kallades till posten den
intelligente och upplyste ehuru något
fantastiske projektmakaren Thomas Fr.
Bur-gers, en frisinnad präst från Kaplandet.
Denne sökte i hast utveckla den
förstenade boerstatens hjälpkällor, men han
stötte här från början på ett växande
motstånd under Kruger. Man tilljublade
visserligen Burgers, då han med ett lån
från England reglerade statens finanser
och betalade boerämbetsmännen i
klingande mynt, men ju mer han
misslyckades i sina bredt planlagda företag,
dess mera oginhet och hätskhet fick han
röna för sina välmenande ansträngningar.
Förde han kafferkrig, slogos
boerfanatikerna under Kruger dåligt eller snarare
icke alls, därför att han var frisinnad i
religiöst afseende och ville höja
folkbildningen genom en skolreform, och i nästan
allt annat hvad han företog sig stötte han
på Krugers motdrag, hvilken nu lurade på
att själf få väldet i staten och omdana
den efter sitt och sina själsfränders kynne.
När Burgers’mandat 1877 skulle utlöpa,
var därför Kruger den förklarade
presidentkandidaten hos ultras, och
annektionen kom för dem som en obehaglig
öfverraskning. Man torde komma
sanningen mycket nära, om man säger, att
det envisa obstruktionsmotstånd mot
hvarje fredlig uppgörelse, hvilket
förhindrade det omedelbara genomförandet
af den planerade själfstyrelsen, som för
de moderata boerelementen erbjudit en
acceptabel modus vivendi, ytterst härflöt
ur den gamle halsstarrige Krugers
personliga maktlystnad och äregirighet.
Stark i utöfningen af den bondsluga
dialektik, som inverkar på
boerkaraktären, lyckades han intrassla härfvan så,
att en blodig konflikt kom till stånd med
den kända, af den dåvarande liberala
engelska regeringens svaghet och
opålitlighet föranledda utgången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
