Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Boerpolitik. Af John af Klercker. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOERPOLITIK.
2 47
Under de tjugu år sedan dess, då
Kruger fört statsskeppets roder, kan man
tryggt påstå, att han aldrig ett ögonblick
lemnat sitt syftemål ur sikte. Detta var
att småningom med hjälp af Englands
fiender, likgiltigt hvilka, jaga England
ur Sydafrika och degradera det allt mer
växande engelska befolkningselementet
till en lika underkufvad ras som de
förtryckta infödingarna. Missledd af den
Gladstoneska regimens svaghetssymptom,
trodde han sig kunna lita på, att det
tåliga England aldrig på allvar skulle
förmå sig att lyfta handen för att värja
sin och de sinas rätt. Och sällan eller
aldrig har väl ett världsrike under så
många år fördragit en sådan behandling
som den Krugerska. Efter drifna
intrigörers, och enkanneligen de religiöst
lagdas, häfdvunna sed trodde han sig
bemantla sina egna planer genom att
ständigt påbörda motparten
fridstörartendenser. Den ständigt återkommande
refrängen »vår själfständighet är i fara»
har också varit den parol, genom
hvilken han genom valkampanj efter
valkampanj lyckats hålla sig och sitt
anhang kvar vid maktens köttgrytor, hvilka
efter mineralrikedomarnas upptäckt
blefvo mycket feta, och förhindra valet af
mera moderata rivaler. Såsom mannen
i sagan, hvilken ständigt ropade att
vargen kommer, fortsatte han härmed och
rönte äfven till slut sagohjältens öde. Ty
vargen kom. Hans namn var d:r
Leander Starr Jameson.
I stället för att taga varning af det
skedda, som tvärtom var honom ett
beräknadt och kärkommet stöd för hans
planer, fortgick Kruger alltmera på sin
ödesdigra väg. De ledande männen i
Transvaal, hvilka efter Brands död äfven
lyckades indraga grannstaten i Transvaals
ödeshvirfvel, visade sig nu till slut allt
mera besatta af ett slags andligt
vansinne, med både förföljelseideer och storhets-
PAUL KRUGER.
ideer allt kraftigare utvecklade. Krisen
kom också såsom ett maniakaliskt
utbrott. Ty ett sådant ultimatum som det
Transvaalstaten i oktober 1899 tillsände
England kan ingen statschef med
tjuguårig regeringserfarenhet, som vill freden,
affatta, såvida han är vid sina sinnens
fulla bruk. Icke ens om han, såsom här
utan tvifvel varit fallet, var grundligt
duperad af sin europeiske diplomatiske
agent.
Intrigerna med utlandet hade
nämligen börjat genast vid Krugers
regeringstillträde. Detta sammanföll med den
period, då Tyskland, hvilket småningom
började växa sig starkt i sin
stormaktsrustning, såg sig om efter kolonier och
främmande marknader att eröfra. Såsom
en sådan tedde sig alltmera det inre
Afrika, hvilket nu steg för steg gjordes
tillgängligt för den europeiska
marknaden genom öppnandet af nya vägar. Från
öster öppnades landet via Zanzibar, från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
