Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Vilhelm Herold. Af Gustav Hetsch. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILHELM HEROLD.
2QJ
När Herold följande år aflade ett nytt
prof, utföll detta så lyckligt — »om det
var för att min röst hade blifvit större
eller för att mitt hår hade vuxit ut, det
vet jag inte», säger han själf skämtande
— att han fick tillåtelse att debutera. Hans
första uppträdande ägde rum den 10
februari 1893 som Faust i Gounods opera.
Hans prestation väckte stor glädje bland
alla musikvänner i Köpenhamn, och man
kan svårligen beskrifva den hänförelse, som
uppstod öfver hans friska sång. Med ett
slag var den obetydlige, nästan nödlidande
skolläraren — som hade sin tjänst ännu
när han debuterade och uppgaf den först
när han hade fått fast engagemang vid
teatern — med ett enda slag var han
vorden en populär man, en firad konstnär,
alla danska damers afgud, och männens
med för resten.
Det var då inte underligt, att han
sommaren samma år blef den danske sångare,
som af de skandinaviska föreningarna i
Chicago engagerades att medverka vid
några stora konserter, som de föranstaltade
under världsutställningen därborta. I två
månader var han borta och förtjänade ett
efter danska förhållanden svindlande högt
honorar.
Som ett kuriosum kan noteras, att han
på andra sidan Atlanten med sin sång
smälte hjärtat på en utomordentligt fager
prinsessa från — Honolulu. Men till all
lycka för operan i Köpenhamn lyckades
icke Hennes Kongl. Skönhet bortföra
Herold, som hon fasligt gärna ville ha till man.
Efter sin hemkomst från dollarlandet
sjöng Herold åtskilliga partier på kungl,
teatern, bland annat i »Jolantha» af
Tschai-kowsky, i »Oluf» af Axel Grandjean och
i »Liden Kirsten» vid festföreställningen
i anledning af J. P. E. Hartmanns
nitti-årsdag.
Försedd med teaterns stipendium for
ban därpå till Tyskland och Paris, och
öfverallt, hvar han kom, studerade han
ifrigt teater och musik. Med stort allvar
och outtröttlig flit arbetade han på sin
stämmas utveckling och sin sångs
fullkomning, och såväl i specifikt vokalt som i
mera allmänt konstnärligt hänseende
genomgick han under detta och ett senare
långt studieuppehåll i utlandet en mycket
betydande utveckling.
Då han återvände till Köpenhamn, fick
HERR HEROLD SOM LOHENGRIN.
han en serie stora och mindre uppgifter,
hvilka han löste med det lyckliga grepp
han kan glädja sig åt och i hvilka han
fullt kunde utveckla sina sällsynt
harmoniskt förenade gåfvor i vokal och
dramatisk riktning.
Från dessa senaste år torde alla
köpenhamnska teatervänner minnas hans
förtrollande Vifandaka i Alfred Toffts opera
af samma namn, hans stilfulle Belmonte i
»Enleveringen från seraljen», hans
karak-täristiske, så äkta mänsklige Don José i
»Carmen», hans intagande Nadir i Bizets
»Pärlfiskarna», hans fantasifulle Torrido i
»Cavalleria rusticana» med många fler.
Och nu senast — från innevarande säsong —
hans poetiskt sköne Lohengrin, som blef en ny
triumf för honom på ett område —
Wag-nersången —, där kanske många på förhand
skulle ha tviflat på hans förmåga att göra
sig gällande. Hans graalriddare blef helt
visst mindre tysk än fransk i
anläggning och utförande; men sådan den var,
skänkte den publiken en njutning af hög
rang, och måhända har Herold i intet
före-■ gående parti så tydligt visat hur intelligent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
