Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Vilhelm Herold. Af Gustav Hetsch. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 3 bilder - Eva Vigström. Af Henrik Wranér. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 00
han förstår att forma en scenisk gestalt
efter sin talang, hvars räckvidd och
begränsning han själf är fullt på det klara med.
Herold står nil alltså obestridligt som
den sångare Köpenhamnspubliken — både
dess bredare lager och dess mera kräsna,
musikaristokratiska del — helst vill höra.
En opera, som han är med i, intresserar
gifvet på förhand.
Af den fattige bagarsonen har blifvit
en tirad sångare, och den förutvarande
läraren med sina knappa villkor bor nu
med sin täcka unga hustru — född Magda
von Gersdorff — i sin egen, elegant och
smakfullt inrättade villa, belägen i Rosen-
vænget i det fashionabla Österbrokvarteret
ut emot Öresund.
Trots alla vidrigheter under läroåren,
trots alla triumfer på sin konstnärsbana
— icke endast i Köpenhamn och de
danska landsortsstäderna, utan äfven i maj
förra året på Kristiania nationalteater —
är Herold alltjämt oförtröttad och
oblaserad, frisk och glad och käck som en
ungersven, full af godt humör, spänstig och
laddad med energi, och han odlar sin
tennis om morgnarna och sällskapslifvets
fröjder med samma nit som den sköna konst,
för hvilken han är en så högt begåfvad
representant.
EVA VIGSTRÖM.
Af HENRIK WRANÉR.
Med i bild.
PÅL NILSSON i Råga Hörstad var i
mångt och mycket en märklig man,
framför allt en myndig man, som det
ägnar och anstår en väl burgen skånsk
danneman, som, själf af gammal ansedd
släkt, gift sig med en kvinna af lika
gammalt och erkändt anseende. Han var ock
en framsynt man, som ej ville, att hans
döttrar skulle gå åbodöttrarnas allfarväg
genom katekesplugget, spinnrocken, väfstolen,
rågskörden, husförhöret, bönemansstigen och
slutligen till altaret med en man, väld
dem oåtsporda. Han ville, att hans flickor
skulle skaffa sig kunskaper. Pä hans tid
var detta ej just så vanligt, och Pål
ansågs nog af en och annan då för tiden
som en »intelligensaristokrat i bondtröja».
Som gammaldags man i ordets gamla
kärnfulla betydelse höll han styft på
forn-seder och gamla bruk. Och fast hans maka
på julaftonens morgon år 1832 med
bekymrad min anförtrott mannen sina farhågor,
att den här julen blefve nog »rent opp- och
nervänd», stod den myckna, goda, läckra
maten i rättan tid på bordet, och
husmodern satt vid sin makes sida under
måltiden. När så spelmannen kommit och
jullekarna började, fann hon emellertid, att
det var en allvarlig stund som kommit.
Pål gaf i tysthet drängen en vink att fara
efter »gumman», och under det lekar och
löjen fortgingo i stugan, gjorde Påls åttonde
barn sitt inträde i jordelifvet. Innan
lekstugan lyktat, trädde han fram i dörren och
visade henne för husfolket, som såg helt
förbluffadt ut.
— Hon skall heta Eva efter dagen, sa"
han småmysande.
Det lilla flickebarn, hvilket på detta
sätt kom som julklapp till det aktade
bondehemmet på Landskronaslätten, var Ave,
som för en tid sedan lyktat sin jordevandring
och hvars porträtt med anledning däraf är
intaget i detta häfte.
De, som hade den lyckan att i en liten
sympatisk krets få höra Ave själf förtälja
om sitt gamla hem, om sin födelse — »det
kan ju hända, att jag inte lade märke till
allt, för jag var så liten, men säkert är, att
spelmannen blåste flöjt», kunde hon
skämtsamt säga -— hennes uppfostran, hennes
tidigt framträdande litterära anlag,
glömma aldrig dessa ypperliga bilder, hvilka
— mutatis mutandis — gä igen i hennes
första, kanske bästa arbete »För fyrtio år
sedan», utgifvet år 1870. Här läser den
invigde många blad ur släktens legend.
Eva fick som de äldre systrarna ibland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
