Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Sönderjyllands betydelse för den danska kulturen. Af Georg Brandes. Öfversättning från förf:s manuskript af G. M. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 6
GEORG BRANDES.
sammanflätar och böjer sina versmått —
efter dåtidens förhållanden rent
virtuosmässigt — i öfverensstämmelse med de
melodier han gnolar.
Holberg var ju emellertid också en
stor musikälskare och dessutom utöfvande
musiker. Det är därför märkvärdigt, att
han, från sin födelse till sin död, icke
skrifvit en enda melodisk versrad!
Brorson däremot, som kan sjunka djupt ned i
trivialitet och smaklöshet, förmår att få
rytmen till att skrida, att sväfva, att
dansa; han får versen till att sjunga.
Han har den medfödda begåfningen
för vers, olust att flytta om orden, och
han har, där han är bäst, den uttryckets
enkelhet, som svarar emot känslans
enkelhet och äkthet. Det är omöjligt att
finna en hel dikt af honom, som är god;
därtill var språket då ännu alltför
outveckladt, och därtill är hans smak alltför
osäker. Men öfverallt finnas förträffliga
strofer. Tag t. ex. denna om Jesus, som
ligger lindad i krubban:
En Perle der forgættes
saa nöje ledes op.
Den blanke Demant sættes
i gyldne Krönes Top.
Man kaster ej en Drue
blandt törre Grene ned.
Skal jeg min Gud da skue
i saadan Usselhed?
Eller den här strofen af: »Den
yn-digste Rose er funden Blandt stiveste
Torne oprunden»:
Lad Verden mig alting betage,
lad Tornene rive og nage,
lad Hjærtet kun daane og briste —
min Rose jeg aldrig vil miste.
Häri finns något af känslans mystiska
bildspråk. Enklare och större är den
berömda versen:
Op al den Ting, som Gud har skabt,
Hans Herlighed att prise.
Det mindste Han har skabt er stort
og kan Hans Magt bevise.
Gik alle Konger frem paa Rad
i deres Magt och Vælde,
de mægted ej det mindste Blad
at sætte på en Nælde.
Ypperligt är anslaget i dessa verser
om saligheten:
En Draabe kun at smage — af Himmeriges
Lyst
Kan Hjærtet mer indtage — end hele Verdens
Höst
og Strömme fuld af Glæde osv.
Brorson kan blifva folklig i sin
berättarkonst, när han närmar sig den
riktiga folkvistonen och helt och hållet
glömmer sin snirklade rococostil, t. ex.:
Goliath drog fra Gath
for at lægge Saul i Skat,
stamped mod Fjæld og Flod
med sin alenlange Fod.
Har I Lyst, Mod i Bryst
til at vove Kæmpedyst?
Hid en månd, at vi kan
trækkes om hverandres Land!
Saul og hver i hans Hær
Ryster jo som Löv paa Trær.
Ser du vel, Israel,
Du er de Filistres Træl!
Grundtvig har icke nått en mera
folklig stil och har aldrig nått denna
versbehandlingens konst, denna säkerhet
i rimmens ställning och slag.
Hur lustig är ej den här tonen:
i David kom, saa sig om:
Hvad vil denne store Vom?»
Lägg sedan märke till hur han bygger
upp en mera sammansatt strof,
arkitektoniskt, som ett helt litet kapell:
Se, Dagen bryder frem med Magt,
gör Himlen lys igjen
og driver Mörket hen.
Op, Hjærte, paa din Morgenvagt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
