Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - En dag i Kanton i krigstid. Ett reseminne af S. Natt och Dag. Med 7 bilder - Stortrollet. Af Birger Bæckström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN DAG I KANTON I KRIGSTID.
325*
oss till mötes. Vi stiga ombord och —
allt är i samma minut dödstyst. Sång
och musik, dans och prat, allt hade
afstannat och förstummats vid den då så
ovanliga nattliga åsynen af 6 utaf de
hatade »främmande djäflarna». Förgäfves
försökte vi med de få kinesiska
hälsningsord vi kunde göra stämningen något
muntrare. Vi gå därför öfver till nästa
båt, men endast för att där röna samma
mottagande. Det var som om spöken
eller onda andar visat sig för kineserna,
hvilkas hjärnor nog till stor del redan
voro mer eller mindre omtöcknade af
opierökandet.
På så sätt hade vi gått från båt till
båt (de lågo alla sida vid sida) samt
hade redan passerat 5 ä 6 af dem, då
ett rop af kapten W. kom oss att se oss
tillbaka. »Vi måste genast vända om
till båten», hade kapten W. sagt, och
sannerligen var det ej hög tid. Där vi
gått fram stod nu en tätt packad
människohop, alla kineser och alla hotfullt
blickande. Dess antal understeg icke 200.
Blixtsnabbt insågo vi den fara som
hotade, om kineserna skulle fatta
situationen och t. ex. bortföra vår båt, enda
medlet att komma tillbaka till ångaren.
»Följ mig», sade då kapten W., hvars
förra förakt för allt hvad kineser hette
hastigt tycktes hafva förbytts i fruktan,
samt vände om mot båten. »Håll
revolvrarna klara», kom fortsättningen.
Och så gingo vi mot kineshopen, som
stängde vår väg. Kapten W. i spetsen.
Ett knytnäfsslag af denne — om kinesen
föll i vattnet eller ej kunde vi icke
uppfatta —, och så öppnade sig en väg
genom massan; dock ej bredare än att
vi endast en och en kunde komma fram.
Beslutsamheten hade dock satt en sådan
skräck i kineserna, att de ej pä minsta
sätt oroade oss, där vi i gåsmarsch
gingo genom hopen. Deras medfödda
respekt för handgemäng med européer
bidrog säkerligen härtill i hög grad.
Utan vidare äfventyr nådde vi så vår
båt och foro genast tillbaka till ångaren.
Då vi följande morgon vaknade, voro
vi redan ute ur den trängre delen af
floden, och några timmar senare landade
vi välbehållna vid Hong-Kongs
skeppsbro. Kantonfärden var snart blott ett
minne, men ett outplånligt sådant. Vi
hade fått en inblick i en kinesisk stad i
krigstid, och det återstår endast att säga,
att kineserna under vanliga fredliga
förhållanden äro långt ifrån så
främlingsfientliga som de nu visat sig för oss.
STORTROLLET.
Af BIRGER BÆCKSTRÖ/A.
På en stor grå sten
satt en lämmel på två ben
och skällde på trollet.
Och bromsarna och myggen
de dansade kring trollet
och gitte inte tänka på kristet kött.
Ocli solen svedde trollet på ryggen,
och två små hvita moln,
som gingo tillsammans öfver himlen,
försökte regna på trollet,
men de hade inte lärt sig att regna —.
Hela fjället var gladt till mods,
som en dag då det töar om våren
och blommorna draga till fjälls
och det plaskar och blaskar i snåren
innan dimmorna bädda till kvälls.
Dét är stortrollet, tänk! sade myren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
