Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Stortrollet. Af Birger Bæckström - »Lad-patron.» Af Laura Fitinghoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326
BIRGER BÆCKSTRÖM.
En ripunge stannade häpen
och lyddes som förgjord
och fattade icke mycket
men lärde sitt första ord:
Stortrollet! Stortrollet!
Men trollet nös vid lukten
af rök från ett nybyggarhus
och höll handen för ögat, ty dagen
var så skinande ljus,
och trollet låg på magen,
höll handen för ögat och såg
hur hans lekars och bragders dal,
hans ungdoms dal,
hans dal
emellan fjällen låg.
Han vaggade med benen
i takt, då han sjöng.
Trollets höga åker
plöjts af andras plog.
Stora torra stubbar.
Hvar är trollets skog?
Gröna, gröna ögon.
Svarta brunna bränder.
Bara myr och milor.
Hvar är trollets fränder?
Vida, vida vidder,
vidden är så kal.
Vinden sjunger icke.
Hvar är trollets dal? —
Dimman hvit och dunig.
Molnet tjockt af blod. —
Hvarthän var det trollets
vilda kosa stod?
Grå sjötrollets dotter
bortom Viboån!
Mindes trollet också
Vibotrollets son?
Vettförskrämda jäntor.
Stulen mjölk i såll.
Hvar är trollets dal och
hvar är dalens troll?
Fyra fula stora
målade hotell.
Trappor uppför valen.
Hvar är trollets fjäll?
Små, små människor och
röda parasoll.
Var det ting att se på
för ett gammalt troll? —
Då var det annat på Gråsjöfjället,
just som solen rann.
Han var så vidunderligt ensam
och solen så vidunderligt grann.
Han hade hoppat sig jämfota
högt upp på en sten
och ställt sig att snurra af glädje
rundt på sitt ena ben.
Och när han stannat, tog solen
att snurra åt andra hållet.
Och tänk! hela skogen hade snurrat
i ring kring det gamla trollet.
Det var annat än ligga och nysa
af rök från ett nybyggarhus
och se alla hotellen lysa
och alla parasollen
skina i solens ljus.
Tvi vale öfver dem!
Tvi vale öfver människor!
Nu längtade han hem. —
Och vresigt med sin hand
han slog efter lämmeln
och bromsarna och myggen.
Han gned sig efter ryggen,
som var het som en brand.
Han smög som en varg tillbaka,
bedröfvad och arg,
som en fattig gammal varg,
som tänkt att få smaka
en ren till middagsmål
men fått hagel i buken i stället.
Som en fattig gammal varg
strök trollet öfver fjället.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
