- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tionde årgången. 1901 /
339

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Ett besök på Östergötlands museum. Af Osvald Sirén. Med 5 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ETT BESÖK PÅ ÖSTERGÖTLANDS MUSEUM.

339

ihågkommas en liten bild, numera kallad
»Vattengranskningen», framställande en
skymningsstund i budoaren — en gustaviansk
hemscen af detta intima, borgerligt enkla och
förtroliga slag, som ingen svensk konstnär
förmått återgifva bättre än Hilleström. Det
är en ung dam, som helt oförmodadt
blifvit afbruten i sin läsning en mörk
höstkväll af en jungfru, som kommit in till
henne med en karaffin vatten, tydligen för
att rådfråga henne om dess användbarhet.
Den näpna unga damen, målarens dotter,
lyfter upp karaffinen mot ljuset och betraktar
dess innehåll med en granskande blick,
det synes ej vara tillfredsställande, och
jungfrun, som står med ryggen mot åskådaren,
uttrycker sitt bekymmer med en ytterst
talande gest: »Ja visst, det är fullt af
smolk, men hvad står att göra I Bättre
fås ej ur en enda brunn på hela
Södermalm!» Ledsamt nog har den vackra
taflan, som inom parentes sagdt är ett
motstycke till den allmänt högt värderade
bilden »Vid sybågen», hvilken äges af
fröken Fränkel och äfven förekom på den
retrospektiva utställningen, lidit betydligt af
värme; den svarta bolusgrunden har trängt
igenom, och fernissan har begynt smälta
och åstadkommit ett nät af sprickor öfver
taflan. Förutom de båda här beskrifna
bilderna finnas å museet ännu tvänne rätt
trefliga interiörer af samme mästare, målade
på 1780- och 90-talen, alltså från en tid,
då kvaliteten ännu gällde för honom mera
än kvantiteten, hvilket dessvärre från
1800-talets början icke längre var fallet. Två
bilder framställande skrifmaterial samt en
med köksvaror, hvilka enligt mitt
förmenande äro studier af Hilleströms hand,
sakna däremot allt konstnärligt värdQ.

Öfriga svenska konstnärer af samma
generation som Lafrensen och Hilleström
företrädas samt och synnerligen af mindre
betydande arbeten, jag anser det därför icke

vara skäl att uppehålla mig vid dem, då
vi bättre kunna lära känna dem i många
andra samlingar, utan vill i stället afsluta
min promemoria med att anteckna några
hågkomster af långt senare målares taflor.

Två små stuguinteriörer af Sveriges
måhända mest begåfvade genremålare från
genremåleriets blomstringstid, 1850-talet,
Lorentz August Lindholm, fästa sig
ofrivilligt i minnet, utförda som de äro på
målarens ärliga och älskvärdt enkla sätt.
Romafararna G. W. Palm och J. M. Stäck
möta vi båda i väl karakteriserande
landskapsdukar, säkert och vackert målade,
ehuru något kyliga och kraftlösa. Vida
mera intressera oss P. G. Wickenbergs
ypperliga friska små landskapsstudier, af hvilka
museet eger tre eller fyra stycken, och
Marcus Larssons vida hafsvy.

Om jag äfven kunde, vill jag icke
fortsätta längre och urarta till katalogförfattare.
Sannolikt har jag gått förbi ett och annat
arbete, som bort framhäfvas i denna
öfversikt — mitt besök var alltför kortvarigt
—, men hvad jag dock icke gick förbi,
det var ett skogslandskap af Edvard Bergh,
undanhängdt i en vrå, litet och
anspråkslöst, men genomträngdt af en konstnärssjäls
innerliga naturkänsla, ljust och
längtans-fylldt som en lärkdrill mot högblå vårhimmel.

Värde läsare, du måste medgifva, att för
Linköpingsborna erbjuder sig ett sällsynt
tillfälle till själfull konstnjutning. Väl dem,
om de taga det i akt! Men icke heller
från Stockholm är vägen lång dit ned. Är
du intresserad af konst — enkannerligen
svensk —, köp dig då genast en biljett —
färden lönar mödan —; är ditt intresse af
rätt art, bör du ju för öfrigt känna det som
din plikt att åtminstone genom ett
personligt besök moraliskt understödja ett företag,
som fortfarande arbetar under trångmål
och svårigheter, hvilka ytterst bero af
bristande intresse hos allmänheten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1901/0373.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free