Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - August Ennas nyaste arbeten. Af Gustav Hetsch. Öfvers. från författarens manuskript. Med 1 bild - Karl Larsen. En konturteckning af Lennart Hennings. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
lyckadt utförande af fröken Dons, fru
Johanne Brun, herrar Herold, N. J.
Simon-sen och Max Muller blef operan icke
någon succés.
Det blef däremot den ofvan omnämda
lilla pantomimen »Hyrdinden og Skorstens
fejeren». Det är inte första gången herr
Enna har försökt sig på »den lilla genren».
Han har förut skrifvit två små arbeten för
scenen, »Pigen med Svovlstikkerne», som
för några år sedan uppfördes på Kasino,
och »Prinsessen paa Ærten», som uppfördes
vid invigningen af Aarhus’ nya teater förra
året. Till grund för bägge ligga de
bekanta sagorna af H. C. Andersen, och
bägge äro operor: kanske det är denna
senare omständighet som vållat, att den
musik, som herr Enna skrifvit till dem,
blifvit vida tyngre och bredare än ämnet
tålde vid. Särskildt gäller detta om den
första.
Nu då kompositören på nytt vändt
sig till ett andersenskt ämne men valt att
behandla det i pantomimform, har det lyckats
honom mycket bättre att träffa den rätta
stilen och tonen. Här, där icke ordet
träder emellan honom och hans ämne,
tyckes han röra sig friare och säkrare.
Med sin medfödda teaterinstinkt griper han
situationerna, som äro så enkla och naiva
och icke ge anledning till någon som hälst
psykologisk fördjupning — det rör sig ju
bara om porslinsfigurerna på konsolen, som
vid midnattsklockans slag få lif och
uppföra en liten kärleksscen, om korten, som
träda ut ur skrinet och dansa, o. s. v. —,
och på basis af sin fullkomligt oreflekterade
uppfattning af sagans figurer och episoder
skrifver han »absolut musik».
Det har blifvit ett välklingande och
lättlöpande, kvickt och underhållande
partitur, i hvilket det förekommer både fin
poängtering, lyrisk värme och
karaktäristiska detaljer. Äfven om det måhända
inte kommer att lefva särdeles länge, får
det dock otvifvelaktigt längre lif än t. ex.
»Lamia».
KARL LARSEN.
En konturteckning af LENNART HENNINGS.
Med I bild.
SCHOPENHAUER, som i allmänhet är
tämligen besk då det gäller
skriftställare, gör bland annat en indelning af
yrkesmännen inom detta fack. Han finner tre
slag. Först ställer han den talrikaste
företeelsen: Solche, welche schreiben ohne zu
denken. Vidare: Solche, die während des
Schreibens denken, och slutligen: Solche
die gedacht haben, ehe sie ans Schreiben
gingen. Sie schreiben bloss, weil sie
gedacht haben. Sind selten. (Parerga und
Paralipomena § 273.) Och hvad det
skrif-nas olika värde angår, så kan det ligga
antingen i stoffet, d. v. s. det, hvaröfver
författaren har tänkt, eller i formen, d. v. s.
bearbetningen af stoffet, alltså i det som
han har tänkt öfver det, fortsätter
filosofen.
En så, minst sagdt, otillfredsställande
syn på vitterheten lämnar tydligen många
marker utanför råmärkena. Åtskilliga af
våra kära vänner från diktens och
drömmens land skulle nog bli hemlösa, ty de
kunde inte med bibehållen samvetsfrid
svara ja på den närgångna frågan: Haben
sie gedacht, ehe sie ans Schreiben gingen?
Blott om man vore nog fördomsfri att vid
tänkandet underförstå äfven andra
mänskliga förnimmelser, fantasier och känslor,
komme man till en något så när möjlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
