Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Vårt intresse i boerkriget. Af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nödtvunget vi då än må ha handlat, eller rättare
låtit bli.
Man brukar tillbakavisa sådant tal
och mycket oskyldigare med förebråelse
för »sentimentalitet», ett det värsta brott
i politiken, sägs det. Och som
gränserna mellan sentimentalitet och känsla
äro mycket sväfvande, drifver man sig in
uti ett slags kallblodigt lugn, halft af
bemantlad osäkerhet, halft af flegma och
fett, och dömer om världshändelserna,
både de nutida och förflutna, med ett
storslaget åsidosättande af människors rätt
och människors lycka och lif, som lustigt
nog kontrasterar mot lifligheten så snart
det rör egna små ting. Jag tror att det
lugnet, den förbeningen, ifall den lyckas
sprida sig till ett helt folk, är det
politiskt farligaste af allt. Ingen behöfver
vara rädd för att känna varmt, blott han
på samma gång ser klart, när det är hans
sak att handla och när icke. Han för
nog ett lugnare lif annars, men det blir
hjärtligt ointressant. Och efter det blir
så få af oss beskärdt att göra historia,
kunna vi lugnt ta oss den friheten att
vara litet mindre diplomatiska än hvad
man nu en tid hållit på och lekt. Att
skrifva historia, i mycket ringa och
ödmjuk mån, är däremot hvar och en
med om, som efter bästa förmåga och
ärlig öfvertygelse hjälper till att bilda
det samtidens omdöme, som alltid äfven
för eftervärldens kommer att spela sin rol.
Denna rädsla för sentimentalitet, som
leder till tröghet i känslan, härstammar
väl mest från Bismarck. Hans robusta
och kompakta figur, som var så
ovärderlig för grundandet af Tysklands
stormakt, har som bestämmande tidstyp
varit allt annat än enbart välgörande,
och den prägel han tryckt på
personligheter af skiljemyntens värde, tämligen
illa utfallen i sådan metall, har icke gjort
det moderna lifvet vackrare. Man måste
ha hufvud till att bära upp hans hatt,
annars sjunker den ned öfver ögonen —
tyvärr icke alltid äfven öfver munnen!
Och denna tillbakatryckta förmåga
af känsla, som icke törs bli medlidande
och beundran, den kommer lätt igen i
annan och mycket otreflig form, som
hat. Herr af Klercker låter detta föra sig
så långt, att han icke blott öfveröser
boerna med förakt, utan raskt går till
urkällan, holländarna, hvilka han
misstänker för nästan mer än djäfvulsk, i
och för sig själf existerande gemenhet.
Han stöder sig därvid på en tysk, hvars
citerade yttranden dock för en annan
icke just bevisa mycket mer än att, trots
den bekanta boken »Rembrandt als
Erzieher’s» oerhörda spridning för några
år sedan, det tyvärr finns en hel del
uppfostran som återstår att fullborda.
Men herr af Klercker är metodisk nog
att icke stanna vid detta. Från de
nuvarande holländarna går han till deras
stamfäder, och med en misstanke, som
gränsar till visshet, grubblar han på om
icke hertigen af Alba, som massakrerade
så många af dem, egentligen var en
gentleman och en martyr — som
Chamberlain. Och för att icke göra någon
orättvisa och emedan det kostar så litet i
detta sammanhang, gör han en hastig
värdering äfven af hugenotterna i
boernas stamträd och får så tillfälle att
nära på taga Bartolomei-natten i försvar.
Visserligen veta vi alla, att ett litet
steg vid sidan af dygden och sanningen
kan leda till svåra situationer genom
konsekvensernas makt, men att ifvern att
försvara engelsmännen för ansvaret af
ett orättvist krig behöfver föra till så
komprometterande domar öfver det
förflutna, det är dock nästan ett för hårdt
straff och en för grof och tydlig varning.
Inför den kunna vi tryggt lämna herr af
Klercker till begrundande, om icke
Vilhelms af Oranien kända tysthet
åtminstone var en stor och afgjord förtjänst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
