Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - De blinda. Af Maurice Mæterlinck. Öfversättning från franskan af G. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE BLINDA.
535
DEN TREDJE BLINDE.
Jag tycker han är borta alltför länge.
DEN FÖRSTE BLINDE.
Han har blifvit för gammal. På senare tiden
tyckes han ej märka det själf. Han vill ej erkänna
det, af fruktan för att någon annan skulle intaga
hans plats hos oss; men jag misstänker, att han
ej märker det själf! Vi behöfde en annan förare;
han hör icke på oss, och vi äro för många. I hela
hemmet är det ju blott han och de tre nunnorna,
som kunna se; och de äro alla äldre än vi! —
Tag är säker på, att han fört oss vilse och nu söker
vägen. Hvarthän har han gått? — Han har ej
rättighet att lämna oss här–-
DEN ÄLDSTE BLINDE MANNEN.
Han har gått långt bort; jag tror, att han
talade allvarligt med kvinnorna.
DEN FÖRSTE BLINDE.
Han talar blott med kvinnorna! — Finnas vi
då ej mera till? — Till slut måste vi klaga på
honom.
DEN ÄLDSTE BLINDE MANNEN.
För hvem skulle ni då klaga?
DEN FÖRSTE BLINDE.
Jag vet ej ännu; vi få se, vi få se. — Men
hvart har han då gått? •— Jag frågar kvinnorna
därom.
DEN ÄLDSTA BLINDA KVINNAN.
Han blef trött af att ha gått så länge. Jag
tror att han satte sig ett ögonblick midt ibland
oss. På sista tiden har han varit mycket klen och
sorgsen. Han har varit rädd alltsedan vår läkare
dog. Han är ensam. Han talar sällan. Jag vet
ej hvad som händt. Han var så ifrig att gå ut i
dag. Han sade, att han för sista gången ville se
Ön i solsken, innan vintern kom. Det ser ut
som om vintern skulle blifva lång och kall, ty
isarna komma redan från norden. Han var mycket
orolig; det säges, att de sista dagarnas häftiga
oväder kommit floden att svälla öfver och skadat
alla fördämningar. Han sade också, att hafvet
förskräckte honom. Det synes upprördt utan orsak,
och det tycks som om Öns stränder ej vore nog
höga. Han skulle se efter; men han har icke sagt
oss hvad han sett. — Emellertid tror jag han gått
för att hämta bröd och vatten åt den vansinniga.
Kanske han behöfde gå långt bort, så sade han.
Vi måste vänta.
DEN BLINDA UNGA FLICKAN.
Han tryckte mina händer, då han gick, och
hans händer darrade, som om han varit rädd.
Sedan omfamnade han mig –– —
DEN FÖRSTE BLINDE.
Åhå!
DEN BLINDA UNGA FLICKAN.
Jag frågade honom hvad som händt. Han
sade, att det visste han icke. Han sade, att de
gamles välde snart skulle taga slut, kanhända–
DEN FÖRSTE BLINDE.
Hvad menade han med det?
DEN BLINDA UNGA FLICKAN.
Jag förstod honom ej. Han sade, att han
skulle gå mot det stora fyrtornet.
DEN FÖRSTE BLINDE.
Finns det ett fyrtorn här?
DEN BLINDA UNGA FLICKAN.
Ja, på nordsidan af ön. Jag tror, att vi ej äro
långt därifrån. Han sade, att han såg ljuset från
fyren ända hit, genom lofven. Jag har aldrig
funnit honom så sorgsen som i dag, och jag tror
att han gråtit i flere dagar. Jag grät också, fast
jag icke kunde se honom, hvarför vet jag ej. Jag
har icke hört honom aflägsna sig. Jag frågade
honom intet vidare. Jag hörde hur sorgset han
log. Jag hörde, hur han tillslöt ögonen och ville
vara tyst — — —
DEN FÖRSTE BLINDE.
Oss har han ingenting sagt om allt detta.
DEN BLINDA UNGA FLICKAN.
Ni höra icke på, när han talar!
DEN ÄLDSTA BLINDA KVINNAN.
Ni hviska er emellan, när han talar.
DEN ANDRE BLINDE.
Till oss sade han endast »godnatt», då han
gick.
DEN TREDJE BLINDE.
Det måste vara bra sent!
DEN FÖRSTE BLINDE.
Då han aflägsnade sig, som om han gått för
att sofva, sade han två eller tre gånger »godnatt».
Jag hörde, att han hade blicken riktad på mig, då
han sade: »Godnatt, godnatt.»
Rösten förändras, då man stadigt betraktar
någon.
DEN FEMTE BLINDE.
Haf medlidande med dem, som ej kunna se!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
