Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Från Skgaen till Fanö. Af L. Mylius-Erichsen. Auktoriserad öfversättning af John Hertz. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN SKAGEN TILL FÅNÖ. 201
nästan öfverallt består af lös, rörlig sand,
blir efter hand allt djupare men bildar
på de flesta kuststräckningarna tre eller
ibland endast två strandref. Vattnet
mellan dessa ref är mycket djupt. Det
yttersta refvet går ofta på fyra
kabellängders afstånd eller längre från land
men ligger sällan mera än sexton fot
under vattenytan; mellersta refvet, som
ligger på tio fots djup, är högst en och
mest förhärskande vindriktningen,
nordväst, och deras egen riktning blir
därigenom sydvästlig, d. v. s. deras
sträckning afviker några grader från kustlinjen.
Då hafvet är i uppror, ha bränningarnas
långa, hvitgrå kammar refvens tydliga
riktning.
Det är dessa ref som alltid väckt
sjömannens största fruktan. Men det
fanns en tid, då han äfven fruktade kust-
NÖDSKOTT. OLJEMÅLNING AF OSCAR BJÖRCK. / danska statens konstmuseum.
en half kabellängd från stranden. Här
äga de flesta skeppsbrotten rum. Det
innersta refvet, öfver hvilket det blott
står fem fots vatten, ligger antingen nära
intill eller löper helt samman med
hav-stokken.
Refven löpa icke — såsom de gamla
opålitliga geografiska läroböckerna påstå
— absolut parallelt med kustlinjen. De
bildas nämligen genom hopslamning af
sten och sand, hvari hafsväxter och
vrakspillror inkila sig, vinkelrätt mot den
befolkningen bakom de västjutska
bränningarna. Det berättas ännu märkliga
ting om en tid, då traktens herreman
ägde strandrätt och handlade på egen
kust som honom lyste. Allt i hans län
från hafvet indrifvet gods och alla fartyg,
som strandade utan att lefvande
besättning fanns ombord, tillhörde
herremannen. Det gällde därför först och främst
att få så många skepp som möjligt att
stranda. Och sägnen mäler, att man
under nätter, då stormen dref mot land,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
