Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ur bokmarknaden - Af Karl Wåhlin - Af Bo Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
574
k. w-n.
bokhandelspris gjort den lätt tillgänglig.
Ännu mera glädjande är, att arbetet rönt
en så stark efterfrågan af allmänheten, att
första upplagan redan är utsåld och
utgifvandet af den andra nära förestående. Och
bäst af allt är, att boken till fullo
rättfärdigat den framgång den haft och att
författaren kan sägas hafva väl löst den
fordrande och grannlaga uppgift han föresatt
sig.
Arbetet vänder sig väl icke uteslutande
till den uppväxande generationen men är
alltigenom skrifvet med tanke på att ej gå
öfver en ungdomlig publiks
uppfattningsförmåga. Rädd för alla abstraktioner, som
skulle kunna leda till lakuner i läsarens
uppfattning, har författaren sträfvat efter
den största möjliga åskådlighet i
framställningen.
De till ett antal af 535 uppgående
bilderna äro af författaren valda med en
säker personlig smak och bringa åtskilliga
uppfriskande nyheter till det commune
bonum af framstående konstverk, hvarmed
handböckerna pläga vara illustrerade, — och
äfven om Apollo di Belvedere och
Lionar-dos nattvard svårligen kunna i någon sådan
förbigås, finns det alltid tillräckligt många
konstverk, som i förhållande till sin
betydenhet äro så väl kända, att deras
utbytande mot nya och mindre allbekanta
länder läsaren till fördel. Så väl
reproduktionerna som trycket äro af den utmärkta
beskaffenhet, hvarvid man är van i denna
förläggarfirmas illustrationsverk, och då jag
tänker tillbaka till den tid för konststudier,
då man måste åtnöjas med de tråkiga och
karaktärslösa, ofta blott konturerade
träsnitten i de tidigare upplagorna af Lübkes
handbok och de ännu mera skematiserade
kopparsticken i »Denkmäler der Kunst»,
gläder jag mig åt, att den generation, som
nu växer upp, från första början får en
helt annorlunda lefvande åskådning af det
konsthistoriska stoffet än hvad någon
föregående kunnat erhålla. Glädjande är också,
att det är i ett svenskt arbete som man
först vetat att för konsthistoriska studier
draga den fulla nyttan af de moderna
reproduktionsmetoderna, — ty i detta hänseende
står denna handbok, så vidt jag vet, främst
bland alla mera populära arbeten i sin art.
I texten har författaren konsekvent
utgått från bilderna och så mycket som
möjligt anslutit sig till dem. Det är ingen
torr kammarlärd som talar, utan en
konstvän, som själf sett en stor del af hvad han
skildrar, i alla händelser tillräckligt mycket
för att äga en själfständig och lefvande
uppfattning af hela den konsthistoriska
utvecklingen. Oaktadt den i hög grad
sammandragna, med fakta laddade
framställningen får man ej något tråkigt
läroboks-aktigt intryck. Med andra ord, boken är
så fängslande som en lärobok alltid borde
vara men sällan är.
Det hör till författarens metod att, så
ofta tillfälle gifves, erinra om de händelser
i den politiska historien, som inträffat
samtidigt med framträdandet af
konstskapelserna. Utom det att härigenom gifvas
praktiska anknytningspunkter för minnet,
framträder konstverkens reala betydelse inom
hela det lif, hvaraf de äro uttryck, på ett
vida klarare sätt än fallet plägar vara i
mera strängt specialiserade framställningar.
Det förtjänar att framhållas, att de
anmärkningar mot den faktiska
framställningen, som från sakkunniga granskare
framkommit, hvarken varit många eller af stor
betydelse. Författaren har vid redigerandet
af den nya upplagan dragit nytta af dem,
och boken föreligger således nu i så
tillförlitligt skick som önskvärdt kan vara.
Men ännu mera än innehållets sakliga
felfrihet bör den omständigheten räknas
författaren till förtjänst, att han så riktigt
förstått, huru en populär konsthistoria borde
vara beskaffad, och i allt hufvudsakligt
förmått att på ett mycket tillfredsställande sätt
förverkliga sina afsikter.
K. W—n.
August Strindberg: Påsk. Stockholm, C. & E.
Gernandts förlagsaktiebolag.
Det lilla treaktsdramat, bekant från
Dramatiska teatern, särskildt genom
Eleonoras framställarinna, synes mig intaga en
ganska framskjuten plats i Strindbergs
senaste diktning. Det är som man här mötte
den första ljusningen ur det Infernomörker,
som så länge tyngt en af våra rikaste
andar. Hans hjärna tumlar alltjämt med
begreppen brott och straff och deras inbördes
förhållande, med lidandets ändamål, med
den egendomliga blandningen af antik
ödesfilosofi och kristen försoningslära, som tagit
sig uttryck i ett par af de sista årens
»bekännelseskrifter» från hans hand. Men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
