Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Pionlanternan. En japansk spökhistoria af Lafcadio Hearn. Öfversättning för Ord och Bild af J. M. - I - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6o8 LAFCADIO HEARN.
Shinzaburo glömde icke dessa ord;
och han begärde ingenting högre än att
få se mera af O-Tsuyu. Men etiketten
förbjöd honom att ensam aflägga en
dylik visit, och han var därför tvungen
att afvakta något nytt tillfälle, då han
kunde få ledsaga läkaren, hvilken lofvat
att medtaga honom. Olyckligtvis höll
den gamle mannen icke sitt löfte. Han
hade lagt märke till 0-Tsuyu’s plötsliga
passion, och han fruktade, att hennes
fader skulle göra honom ansvarig, om
händelsen finge allvarliga följder. Iijima
Heizayemon var känd för sin
benägenhet att hugga hufvudet af folk. Och ju
mera Shijo tänkte på, hvad som kunde
blifva följden af, att han infört
Shinzaburo i Iijima-villan, desto räddare blef
han. Därför afhöll han sig med afsikt
från att besöka sin unge vän.
Månader förflöto; och O-Tsuyu, som
icke kunde förstå den verkliga orsaken
till Shinzaburos uteblifvande, trodde att
hennes kärlek var försmådd. Hon
tynade af och dog; strax efter dog också
hennes tjänarinna, den trogna O-Yoné,
af sorg öfver förlusten af sin härskarinna;
och båda begrofvos vid sidan af
hvarandra på kyrkogården till templet
Shin-Banzui-In, hvilket ligger i närheten af
Dango-Zaka, hvarest de berömda
Chry-santemum-utställningarna årligen hållas.
II.
Shinzaburo visste icke hvad som
händt; men missräkningen och ängslan
hade kastat honom i en långvarig
sjukdom. Han var på bättringsvägen, fast
ännu mycket svag, då han oväntadt fick
besök af Yamamoto Shijo. Den gamle
mannen ursäktade sitt långa uteblifvande.
Shinzaburo sade till honom:
»Jag har varit sjuk sedan början af
våren; till och med nu kan jag
ingenting förtära . . . Hvarför har ni icke be-
sökt mig? Jag trodde, att vi skulle gjort
en ny visit hos fröken Iijima; jag hade
velat gifva henne några små gåfvor till
tack för vårt vänliga emottagande.
Naturligen kunde jag ej gå ensam.»
Shijo svarade allvarligt:
»Det gör mig ledsen att behöfva
säga eder, att den unga damen är död.»
»Död», upprepade Shinzaburo
bleknande, »säger ni att hon är död?»
Doktorn teg ett ögonblick liksom för
att samla sig; därefter började han i en
lätt ton, som en man, hvilken är besluten
att så hastigt som möjligt få slut på en
plågsam sak:
»Det var ett stort fel af mig att
införa eder hos henne; tv det tyckes som
fattade hon strax kärlek till eder. Jag
är rädd att ni sagt något, som
uppmuntrat denna känsla, då ni voro
ensamma i det lilla rummet. I hvarje fall
såg jag, hvad hon kände för eder; och
då blef jag illa till mods, ty jag
fruktade, att fadern skulle få höra om saken
och lägga hela skulden på mig. Så —
för att säga rent ut — tyckte jag det
bättre att icke besöka eder; och med
afsikt uteblef jag en lång tid. Men för
några dagar sedan, då jag af en händelse
besökte Iijimas hus, fick jag höra, att hans
dotter var död och att hennes tjänarinna
O-Yoné äfven var död. När jag då tog
händelserna i skärskådande, förstod jag,
att den unga damen dött af kärlek till
eder. . . (Skrattande) Jo, ni är en fin
pojke! Det är just, hvad ni är!
(Skrattande). Är det icke riktigt syndigt att
vara född så vacker, att flickorna dö af
kärlek till eder?. . . (Allvarligt) Nå,
läm-nom de döda åt de döda. Det är ingen
nytta med att tala vidare om saken: allt
hvad ni nu kan göra är att läsa
Nem-butsun (dödsbönen) för henne . . .
Farväl. »
Och den gamle mannen drog sig
hastigt tillbaka, rädd för att fortsätta en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
