Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Politisk begreppsförvirring och dess orsaker. Ett svar på civilingenjören Per Hallströms anfall. Af docenten d:r John af Klercker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
620 JOHN’ AF KI.ERCKER.
prokuratom Smuts’ samt i sin egen
exekutivmedlem Fischers bänder.
Han finner äfven där fullständigt (p. 363)
det tungt vägande bref, som en af
afrikan-dernas mest framskjutne och allmänt
vördade egna medlemmar, Kapkoloniens
öfver-domare Sir Henrik de Villiers, den 28
september 1899, således omedelbart före kriget,
afsände till Fischer. Ur detta vill jag
anföra följande karaktäristiska utdrag:
»Hvad jag känner i denna fråga är, att
hur illa Transvaal må ha behandlats från
diplomatisk synpunkt, det dock i själfva
verket finnes god grund för den retliga
stämningen mot dess regering. Under
förhandlingarna har den städse sökt förhindra
en klar och bestämd uppgörelse, och den
har, först sedan de redan återtagits, ångrat
att den icke ingått på förslagen.
Transvaal allra bästa vänner måste medgifva,
att» (det transvaalska) »lagförslaget om en
rösträtt» (för uitlanders) »efter sju år icke
var någon rättvis och praktisk antaglig
åtgärd . . . Ett så resonnabelt förslag, som
att volksraadets medlemmar skulle få rätt
att yttra sig äfven på engelska, borde till
exempel förvisso icke ha förvägrats på ett
så summariskt, jag kan nästan säga
föraktfullt sätt. Jag erkänner, att jag med fasa
måste tänka på ett krig, som skulle
utkämpas af afrikander för att upprätthålla
president Krngers regeringssystem. Jag
skulle kunna förstå ett krig till försvar för
den sydafrikanska republiken, sedan den
hade gjort skäliga koncessioner till de
invandrades fordringar på rättvisa, och efter
att den hade lagt i dagen samma önskan
att skapa garantier för en god styrelse,
som Oranjefristaten visat, men af en sådan
benägenhet har jag icke sett det minsta
spår. Jag är rädd för, att hvarken Reitz
eller Smuts är rätta mannen för den
närvarande krisen.» Så yttrar sig en man,
som veterligen känner starkt, mycket starkt,
på boerernas sida i stridsfrågan, men som
låter sina »oreflekterade» känslor tyglas af
vetandet och sakkunskapen.
När hr Hallström på sid. 498 skrifver
att »hr af Klercker framställer i den
uppsats, jag berört, alla dessa boernas försök
att få existera oberoende af England», d.
v. s. boerhistorien enligt hr Hallströms sätt
att resumera densamma, »som utslag af en
nästan obegriplig intriglystnad och
perver-sitet», så refererar han i dubbel måtto
oriktigt. Han påbördar 111ig ett omdöme,
som jag aldrig fällt, och anger såsom dess
föremål en sammanställning, som icke jag
utan han gjort. Hvad jag i korthet sökt
sammanställa, var en följd af fakta och
indicier för »att boererna, långt ifrån att
i stillhet vilja lefva för sig själfva, handlat
efter en konsekvent plan, att dels hindra
utbredningen, af engelskt handelsområde
och engelskt kolonisationsgebit på
infödingarnas territorier, dels utjaga England och
de engelsktalande ur Sydafrika» (se min
uppsats sid. 257), hvilket är något helt
annat. Denna agressiva politik har jag
visst icke betecknat såsom obegriplig; jag
har föga yttrat mig om hvad jag betraktar
den som utslag af. Skulle jag yttra 111ig
därom, skulle jag söka grunden i boerernas
andliga högfärd och förakt för alla
icke-boerer samt i deras benägenhet att i sig
själfva se det utvalda folket par préférence.
Och för denna oart skulle jag visserligen
vara hågad att göra deras sätt att idka
bibelläsning ansvarigt, utan att därför uttala
mig förklenligt om bibelstudium i
allmänhet. Detta kan ju som bekant vara af
mångfaldig och olikvärdig art, och äfven
den onda principen påstås ju idka en sådan
af mindre erkänd beskaffenhet. Det skulle
heller icke falla mig in att på denna grund
anställa en parallel mellan engelsmännens
och boerernas mindre tilldragande sidor.
Ty medan boerernas högfärd beror på
deras okunnighet och vana att kujonera
»skepsels» och sammanhänger med deras
bibelläsning, beror engelsmännens enligt
min åsikt i mycket berättigade
högdragenhet förnämligast på medvetandet om att
vara den ras, som hittills bäst af alla
förmått lösa problemet att förena frihet med
aktning för lagen och en god och hederlig
styrelse, och att ordna sitt statsskick så,
att nya enheter utan explosioner kunna
uppstå och frigöra sig inom helhetsstatens
ram.
Hvad hr Hallström vidare på sid. 499
i referatets form anför och invektiverar ur
min uppsats är för långt att anföras in
extenso. Jag inskränker mig till att
framhålla, att jag icke uttalat någon misstanke
mot den nederländska nationen »för nästan
mer än djäfvulsk, i och för sig själf» (sic!)
»existerande gemenhet», men väl (på sid.
251—253) anfört åtskilliga exempel på
just riksholländares (och tyska immigran-
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
