Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Politisk begreppsförvirring och dess orsaker. Ett svar på civilingenjören Per Hallströms anfall. Af docenten d:r John af Klercker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLITISK BEGREPPSFÖRVIRRING OCH DESS ORSAKER. 625
Jag beundrar, just efter den
Hallströmska regeln att »vi räkna en man stor, blott
han en gång varit det», mr Cecil Rhodes,
som ensam gick upp till de fientliga
ma-tabelehöfdingarna för att hålla palaver med
dem, och som skyndade till Kimberley i
stället för att sätta sig i säkerhet, och jag
beundrar den engelska politikens ledare, mr
Chamberlain inräknad, hvilka, oberörda af
all den svallvåg af smuts, som från hela det
icke-engelska Europa vältras öfver dem,
fortgått på sin bana att föra detta krig
såsom det hittills mest humant förda krig,
historien känner, och som icke fusiljerat
de efter hufvudarméns sprängning
marode-rande boerhoparna en masse, efter mönstret
från 1870—71; men icke de boerledare,
som sitta trygga i Europa och till det
yttersta sporra sina stackars kämpande
landsmän att genom ett mållöst guerillakrig
riskera hela nationens existens och offra
tusentals lif å bägge sidor.
Jag beundrar icke Kruger, som efter
allt sitt stora ordande satte sig i säkerhet
i Holland med sina orättfångna miljoner,
eller de många äfventyrare, som ännu ägga
till den ursinniga kampen, emedan repet
eller fysiljaden sväfvar öfver dem för under
kriget begångna förbrytelser; men jag
beundrar den olycklige presidenten Steijn,
som, ehuru icke en kampens man, till
det sista delar ljuft och ledt med sina
stridande landsmän; och jag beundrar lika
mycket som hr H. dessa stackars okunniga
varelser, som ännu fortsätta striden, därför
att de icke veta hvad de strida emot. Jag
önskar af allt hjärta, att så många som
möjligt af dem må slippa med lifvet ur kriget
för att bidraga att bilda den afrikanska
nation, som, när hatets böljor lagt sig
till ro, kommer att, lika oafhängig som
Canada och den Australiska republiken,
uppstå på grundvalen af likställighet och
tolerans mellan de båda raserna och deras
språk. Men jag har aldrig kunnat önska
dem framgång i denna deras strid, emedan
den betydt intolerans, hätskhet och förtryck
från den ena partens sida.
Jag beundrar de afrikander, som vågat
säga sina landsmän sanningen midt under
stridens hetta, och alla dem i det
icke-engelska Europa, som gjort sig möda att
själfva bilda sig ett sakkunnigt omdöme i
denna sak utan hänsyn till flertalets
fördomar och utan fruktan för personligt förtal
och smutskastning.
Men, Hr Civilingeniör, jag beundrar icke
ett inlägg i en så allvarlig fråga, när det
i själfva verket är, för att ännu en gång
tala med Boström, »ingenting annat, än
en ofantlig Predikan i nya stilen, d. v. s.
ett prosaiskt phantasistycke, i hvilket en
mängd af klingande ord och talesätt med
ett slags pathos nästan ad libitum
sammansättas af Inbillningskraften. Som bekant
är, göres i productioner af detta slag intet
särdeles afseende på sanningen och
bevisningen af de meningar, hvilka orden
möjligtvis innehålla. De mest paradoxa satser
blifva deruti bevista genom rhetoriska
troper och figurer, och mången sann tanke
vederlägges lika lätt med några energiska
expectorationer . . . Några sammanhängande
raisonnementer komma dervid så litet i
fråga, att, i händelse man under
predikandet inslumrat, kan man dock vid
uppvaknandet genast fatta det, som säges, med
samma lätthet eller svårighet som förut».
»För vetenskapens fortkomst är det
nödvändigt», tillägger Boström träffande,
»att dess fält icke får öfverväxas af ogräs,
att dess betydelse och värdighet icke får
bortfuskas, att den vetenskapliga
framställningens lagar icke få föraktas, och att den
redlige forskaren, som uppfyller sin plikt,
icke får ostraffadt utskrikas såsom egoist
och ogudaktig. Inom vetenskapen må
ingen annan än den, som vill framställa det
sanna i klara och rediga begrepp, få anses
för verkligt from och rättskaffens; hvarje
annan profanerar dess helgedom, och bör
så, som han förtjenar, afvisas derifrån.»
Lund den 5 oktober rgoi.
Ord och Bild, io:de årg.
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
