Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Genmäle till herr John af Klercker. Af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENMÄLE TILL HERR JOHN AF KLERCKER. 02J
för sin frihet, för sitt folks rätt att lefva sitt
eget lif, för själfva rätten, som de fattat
den och som jag tänker att eftervärlden
kommer att göra det.
Som man ser, en bra njugg medkänsla,
men den är att sätta värde på hos
författaren till »Boerpolitik».
Jag har blott svårt att hålla samman
de båda personer som yttrat sig, den ene
i den nämnda uppsatsen och den andre i
denna passus. Jag får det till två, och
efter det är så godt om titlar, kallar jag
den ene för Docenten och den andre för
Doktorn. Det är endast Docenten som
gjort mig harmsen och honom jag i min
allmänna uppsats berört. Nu är det
Doktorn som svarar, till och med mest på
saker som jag aldrig sagt. Det påminner
en om Dromio från Ephesus och Dromio
från Syrakusa. Det är svårt att tänka sig
de båda herrarna i samma soffa, ty de
borde icke sämjas väl.
Ibland far dock Docenten i Doktorn,
t. ex. då han tillskrifver mig en så ful
insinuation som att ha antydt, att det
vore för den »materiela framgången» han
sysslat med boerfrågan. Orden förekomma
på första sidan i min uppsats i sitt
sammanhang, utan insinuation mot någon,
Docenten af Klerckers namn på den fjärde.
Vidare anför han inom citationstecken i
ett harmset utlåtande ordet »legoknektar».
»Anföring inom citationstecken betyder
numera i litteraturen, att det citerade
ordagrant finnes i originalet» (J. af Klercker).
Jag har användt ordet »legosoldat», när
det var fråga om cerneringen af boernas
kvinnor och barn. Det är visserligen ingen
hederstitel men intet skymford. Doktor af
Klercker nämner alltid blott »frivilliga» och
»familjefäder».
Är det sådana som frivilligt åtagit sig
att öfvervaka den fabriksmessiga
decime-ringen af boernas barn, så stiger icke min
aktning för dem. Det är mig också
omöjligt att instämma i det betyg på human
krigföring, som författaren ger sådana
inrättningar. För resten är D:r af Klercker
fortfarande föga opartisk. Han har »ingen
sympati» för »dessa boer, som kallblodigt
sköto ned sina medmänniskor blott för en
chimär». Att man i krig söker skada
fienden borde knappast uppröra ett så historiskt
skoladt sinne. Engelsmännen vid Om Dur-
man generade sig icke alls för att nedmeja,
jag har sett uppgifvet, måhända öfverdrifvet,
sextontusen »dervischer», och detta firades
som en makalös bragd och har icke saknat
sitt inflytande på jingoismen och
boerkrigets framtvingande. Han har äfven bra
stora fordringar på republikernas soldater.
Se den pedantiskt tveksamma noten om
skandinaverna vid Magersfontein! Midt i
blyregnet skulle dessa stackars tappra män
afgöra, om deras motstånd »från
synpunkten af civiliserad krigföring» lät sig
försvaras. Detsamma skall väl nu gälla om
boerna? Nej, de tänka manligare, större
än så: så länge där är lif, är där hopp.
Mycket annat kunde invändas mot
Doktorns opartiskhet, men jag har lofvat att
spara på utrymme. För resten är den alltid
så öfverlägsen Docentens, att den bör
betraktas med en viss sympati. Kanske blir
med tiden framsteget ändå större. Kanske
förstår då D:r af Klercker, att hur mycket
som än pratas om detaljer och tvifvelaktiga
rättsfrågor, är det folkmeningen och känslan
som i våra dagar drifva till krig. De ta
groft i tingen, det är lätt att förse dem
med skenbara grunder, ett tarfligt göra för
resten! Jingoismen, en mycket sammansatt
känslostämning, är orsaken till den
pågående striden, och den segaste stam- och
raskänsla, hela den själfbevarelsedrift, som
kallas patriotism och rotar mycket djupt
och når mycket högt, har hållit den
lågande till detta nu. Som allting stort, inger
den respekt, man må begripa mycket eller
litet af den.
Om D:r af Klercker hade sökt få tala
med Docenten af samma namn, innan denne
skref sin hånfulla »Boerpolitik», hade denna
uppsats troligen icke behöft harma mig och
ge anledning till polemik.
Som det nu är, har jag blott att ta
farväl af båda herrarna och önska, att de
måtte gå upp i en i alla afseenden högre
enhet.
I planen för denna polemik ingår, att
Hr af Klercker skulle skrifva några få
slutord. Som det alltså icke kommer att
följas af något vidare inlägg å min sida,
får jag för slutintrycket hänvisa läsaren till
hans eget minne och omdöme, det senare
i nio fall af tio öfverlägset Hr af Klerckers.
Stora Frösunda den 29 okt. 1901.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
