Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Aino Ackté-Renvall. Af A. Berndtson. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AINO ACK! É-RENVALL.
671
kläder känslans uttryck i ljusare toner, till
hvilka all världen gärna lyssnar, ty de äro
unga och äkta.
Mången anser patriotismen ha föga
eller intet gemensamt med konsten. Helt
visst kunna större konstnärliga motorer
tänkas men ingen reelare och mera
mänsklig. Och så länge fosterlandskänslan eldar
och förädlar mer än andra, kan den icke
bortförklaras. Ty äfven 0111 satsen att
konsten icke har något fädernesland är sann i
så måtto, att ett konstverk kan förstås och
njutas universelt, så har dock konstnären
ett fädernesland, som trycker sin särprägel
på hans natur och hans framställningar.
Visst är, att känslan för hembygdens
ära varit en sporre för fru Ackté-Renvall
till arbetshåg och konstnärlig sträfvan.
Publiken ser nog icke detta men väl den
friare och mognare konstprodukt denna
känsla förmår alstra, när den befruktar ett
sannt konstnärstemperament. Hvari ligger
då det betagande i hennes
konstnärsindividualitet och teknik? Röstens styrka och
metalliska klang, som i det högre registret
ofta når en rent af sublim verkan, stämmans
sällsynta renbet, säker musikalisk
uppfattning, lif i föredraget och lidelsefullhet i
karaktäristiken äro betydande företräden
att bygga på.
Äfven om en större volym i rösten icke
vore ur vägen för Wagnerroler och en
djupare timbre kunde tänkas för lyiiskt
veka partier, har konstnärinnan å andra
sidan i sin stämmas smidighet och friskhet,
i sin ungdom och fägring bundsförvanter,
som uppväga dessa brister i
fullkomligheten. En icke ringa rol för sångerskans
tidiga och snabba framgång ha hennes
lifliga temperament och utpräglade dramatiska
begåfning spelat. Åtbördsspelet är nog icke
alltid plastiskt oklanderligt och dikteras
stundom mer af traditionens än rolens
fordringar men bär i lifliga och forcerade moment
vittne om själfständig och träffande
uppfattning. Icke sällan förmår konstnärinnan
sätta högdramatisk stil på sina skapelser,
hvilka då verka som helgjutna konstverk.
Hos fru Ackté-Renvall ligger det
ar-tistiskt-dramatiska lynnet i blodet, ty hon
har både i mor och far föregångare på
den lyriska scenen. Fru Emmy
Strömmer-Ackté utvecklade ett dramatiskt lif och en
kraft, som gjorde henne till obestridd
primadonna på den af ekonomiska skäl upp-
EHSABET i »TANNHÄUSER». DEN 5 april 1899.
börda finska operascenen. Äfven fadern
var en af stödjepelarna för samma scen.
Redan tidigt hade föräldrarna insett
hvilken ovanlig röstbegåfning deras Aino
besatt, men hon fick klokt nog tiga under
uppväxtåren.
Sedan, när tiden var inne att bryta
tystnaden, sparades inga ansträngningar och
uppoffringar att skaffa henne den bästa och
till målet säkrast ledande undervisningen, den
som skulle föra till hög konstnärlig
utveckling och ryktbarhet, — vid konservatoriet
i Paris. I denna konstnärliga
finslipningsan-stalt har den finska pärlan under Duvernoy’s
förfarna hand danats till en glänsande
prydnad för en af världens främsta operascener.
Gången af fröken Acktés korta men
redan rika konstnärsbana har hon på min
anhållan i korthet skriftligt antecknat mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
