Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Aino Ackté-Renvall. Af A. Berndtson. Med 5 bilder
 
 << prev. page << föreg. sida <<      >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
672
BENJAMIN I »JOSEF OCH HANS BRÖDER».
den 26 maj 1899.
till ledning. Då jag emellertid funnit att
utkastet endast skulle förlora på ett
fullständigande med en mängd detaljer, har jag hos
fru Ackté Renvall anhållit att in extenso få
offentliggöra hennes själfbiografiska uppgifter.
De införas här med författarinnans tillstånd:
»Intressanta episoder kan jag inte
berätta om — de saknas dock ej! —, men
gärna skall jag sända er mitt lifs karta:
M:lle A. är kommen till världen år
1876. Obs.! årtalet är riktigt. Pappa
och mamma känner Ni. — Sedan jag i
Helsingfors gått igenom finska flickskolan
(jag var då 17 år), tog mamma uti med
sången — hittills hade jag fått tiga, ehuru
jag nog lär ha kunnat skrika som barn —,
pappa med den till förtviflan bringande
harmoniläran. Sedan jag sjungit för min
mamma ungefär två månader, uppträdde
jag för första gången på en konsert, som
mamma gaf i Helsingfors’ solennitetssal,
hvarpå jag for kring land och rike för att
låta höra mig och skaffa mig medel för
att resa ut. På våren gaf jag egna
konserter i Helsingfors samt sjöng 6 gånger Mar
gareta i Berlioz’ Faust. Följande höst, d.
v. s. år i 894, reste jag till Paris och blef
genast intagen i Conservatoriet i M:r
Du-vernoy’s klass. Vi voro 197 sökande till
6 platser, men oaktadt jag var utlänning
blef jag intagen som den första. I
Conservatoriet fick jag lof att arbeta duktigt
under 3 års tid. Ofta hade vi t. o. m. 8
timmar om dagen. Under denna min
studietid erhöll jag — utan att anhålla
därom — 3 stora stipendier af franska staten,
det största 1,800 francs. Andra året erhöll
jag andra priset i sång och opera (det första
året få utlänningar ej täfla) — det tredje året
erhöll jag det första priset samt tredje medalj
i solfège. Denna senare meriterade jag då
inte, ty jag dechiffrerade utuselt mina 7
klaver — (min dicté ochthéorie voro felfria).
Då jag således sluppit ur »la boite aux
rhumes», korn jag till operan.
Här debuterade jag den 8:de oktober
1897 som Marguerite i Faust. Härom
behöfver jag ej säga något, ty Ni gjorde mig
ju äran att assistera vid denna
föreställning! Snart därpå uppträdde jag för
första gången som Julia. Året därpå som
Elsa 1 Lohengrin och Herwine i La Cloche
du Rhin (Création). År 1899 uppträdde
jag som Elisabeth i Tannhäuser och som
Benjamin i »Joseph». I är som Hellé och
Alceste. Dessutom har jag uppträdt på en
massa stora konserter och andra
högtidligheter — helas! fått erkännande till och
med af Schah’en !! !
Snart skall jag sjunga Desdemona i
Otello med Tamagno — således på
italienska. Dessutom lura ett par creationer på
mig. Inalles har jag på operan uppträdt
precis 200 gånger, hvaraf 89 gånger i Faust.*
Något mera har jag ännu ej hunnit
med, men jag hoppas jag skall få lefva
länge, ty allt ser så leende ut.»
* Detta skrefs i början af mars.
F’orf:s anm.
 << prev. page << föreg. sida <<      >> nästa sida >> next page >>
 
