Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Muntra musikanter. Af A. Berndtson. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io8
a. berndtson.
Medan Amerikafärden väntade *, fick
M. M. inbjudning att sjunga i Köpenhamn
1888 under den pågående Konst- och
Industriutställningen. Kort förut hade kören
firat sitt io-årsjubileum, hvarvid till
densamma förärades af damer i Helsingfors
ett dyrbart standar af ljusblått siden med
M. M.:s märke och en kantele broderad i
guld och silfver.
På resan till Köpenhamn vek M. >1.
in i Visby och gaf en konsert, hvarvid
de 1,200 åhörarne sparade hvarken på
bifall eller rosor. Men i Köpenhamn
förestod den kanske mest lysande sejour kören
någonstädes upplefvat. leke nog med att
de tre konserterna i Kristiansborgs slotts
ridhus gåfvos inför tusentals personer, bland
hvilka hela det kungl, huset; drottningen
öfvervar de två första konserterna. Sångarna
blefvo dessutom tvenne gånger utbjudna
till Bernstorffs slott. Slutligen gafs en
populär konsert i Rosenborgs Have, där
en hänförd publik om 15,000 personer
hyllade de finska trubadurerna. En del
af inkomsten från denna konsert hade
anslagits till förmån för de vid ångfartygen
Thingvallas och Geisers sammanstötning
förolyckades familjer.
Bland alla de många sånger på M. M.:s
repertoar, som blefvo populära, intaga Olaf
Tryggvason och Björneborgarnes marsch
främsta rummen och föllo den breda
publiken bäst i smaken. Men M. M.:s
uppträdande i Köpenhamn verkade icke
allenast på allmänheten som en uppenbarad
ny konstform. Äfven kritiken stod häpen
inför denna samsångens ohörda fulländning.
En musikrecensent såsom Charles Kjerulf
i Politiken erkände detta till fullo, då han
skref: »M. M. utförde alla nummer med
en öfverraskande disciplin, stor skönhet i
klangen och ett rikt, fint utarbetadt
föredrag.» Musiker ex professo, såsom J.
Svendsen, vittnade under ett samtal i samma
riktning, då han yttrade: »En sådan
körsång har jag aldrig hört, aldrig sådana
röster och en sådan ensemble; de voro på
det klara med harmonier, som jag aldrig
hade drömt om att det mänskliga
instrumentet hade i sin makt att bli herre öfver.»
Behöfver jag ännu citera författarna, i
Herman Bangs person, för att öfvertyga läsarna
om att från hvilka konstförståndiga håll
* Den har ännu icke kommit till stånd.
kritiken än korn, den ansåg stå inför
någonting »noch nie dagewesenes» ?
Författaren till »Haablöse Slægter» utbrister i sitt
bref till Göteborgs Handels- och
Sjöfarts-Tidning: »Deras konst är oförliknelig.
Friskare, ursprungligare, käckare sång har
jag nog hört. Mera förundransvärda
klangverkningar har jag aldrig upptäckt än hos
dessa musikanter, hvilka äro
’impressionister’ i sång.»
Dessa och andra liknande omdömen
voro icke af natur att afskräcka de djärfva
planer, som inom M. M. odlades i tysthet.
Uppsalasångarnas segrar i Paris 1867 och
1878 lämnade sångarbröderna på andra
sidan Bottenhafvet ingen ro. En ny
världsutställning stod för dörren, där Finland,
tack vare enskilda ekonomiska uppoffringar,
beredde sig att uppträda på ett kraftigt
sätt. Tanken på att äfven finsk sång skulle
bidraga att göra Finland påmindt vid
nationernas inbördes täflan låg nära till
hands. Hos ett så rörligt släkte som
sångens barn är det icke långt från tanke
till handling, blott förutsättningarna äro
något så när tryggande. Det skulle föra
oss för långt i denna korta öfversikt att
skildra, huru idén till Pariserfärden uppstod
och tog gestalt samt genomfördes. Den
anträddes under G. Sohlström som dirigent,
den 19 juni, och marschrouten blef
Stockholm—Köpenhamn—Lübeck—Hamburg—
Paris. I Stockholm konserterades i
Katarina kyrka, i Karlskrona gafs en matiné,
i Köpenhamn tre konserter, af hvilka den
sista inför 12,000 åhörare i Rosenborgs
Have. Konserterna i Lübeck och
Hamburg, de första orter där sångarna icke
mera kunde räkna på skandinaviska
sympatier, utan där sången allena måste fälla
utslaget, blefvo äfven de fullständiga
suc-cèser. Härigenom stärktes själfförtroendet,
och det var med stor tillförsikt och glada
förväntningar M. M. gjorde sin entré i
Paris den 3 juni. Välkomnade af
studentföreningen i Paris med en hälsningsfest,
bereddes de finska sångarna dessutom
förmånen att i Figaros konsertsalong få
prof-sjunga inför den mest nogräknade publik
de kanske någonsin haft framför sig, en
elitpublik af Paris förnämsta musici och
konstförståndiga. Äfven inför denna kritiska
areopag blef framgången gifven, en
framgång som tog sig uttryck i de mest
lofprisande uttalanden i pressen med Figaro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
