Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Muntra musikanter. Af A. Berndtson. Med 5 bilder - Teatersäsongen. Af Tor Hedberg. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 10
a. berndtson.
skåpet för sällskapets körsång. Sistnämnda
år gjorde sällskapet en svår och dubbel
förlust, i det M. M.:s båda segervana
fältherrar för alltid nedlade taktpinnen, den
förre då han bäddades i mullen, den senare
då han oåterkalleligt afsade sig återval på
grund af enskilda angelägenheter.
Platsen stod därefter vakant några
månader och sköttes provisoriskt af tvenne
körmedlemmar. Då nytt val af dirigent
företogs den 17 sept. 1901, utsågs därtill
enhälligt byråchefen Carl v. Knorring, hvars
stora musikaliskt-artistiska begåfning och
framgångsrika dirigentskap för Akademiska
sångföreningen fäst berättigad
uppmärksamhet vid honom såsom sångledare.
Sitt mästerprof aflade v. Knorring under
den färd han i spetsen för kören K. K.
(Köpenhamns-Kören) förliden höst företog
till Köpenhamn på inbjudning af den
danska journalistföreningen. Den minnesrika
veckan i Danmark lefver ännu i lifligt
minne, helst den efterföljdes af ett icke
mindre framgångsrikt besök i Stockholm,
med konsert i Östermalms kyrka och fest
å Hasselbacken, v. Knorring befästade
därvid på ett glansfullt sätt sitt rykte som
kordirigent, och själfva kören stod, hvad
smidiga röstresurser, intelligent frasering
och musikaliskt föredrag beträffar, icke
tillbaka för M. M. Inom den nyaste
repertoaren finnas dessutom sånger, hvilkas
högre konstnärliga läggning också fordra
konstnärlig behandling både af dirigent
och kör. Lägg härtill en underström af
lidelse, som den af Knorring ledda kören
utvecklar, och resultatet blir sådant
Stockholm redan känner.
Djärft torde därför icke det antagandet
vara, att det nyaste M. M., då det i mars
skall sjunga i Stockholm till förmån för
den svenska pressen, som vid så många
tillfällen visat M. M. förståelse, sympati
och erkännande, äfven denna gång skall
förstå att ådagalägga sanningen af
ordspråket: »Det är mitt, sa’ finn om
Sto.ck-holm!»
teatersäsongen.
AF TOR HEDBERG.
Med 6 bilder.
HVAD vårt teaterlif i hufvudstaden
ännu lider af, det är icke brist på ett
godt material att arbeta med, vare sig det
gäller den dramatiska litteraturen eller de
sceniska krafterna, icke heller ett bärande
och stödjande intresse hos publiken, utan
en konsekvent, målmedveten och
konstnärligt insiktsfull ledning. Jag har redan
många gånger, under några års utöfvande af
teaterkritik i en af våra dagliga tidningar,
haft anledningatt påpeka detta, men ehuruväl
jag tror att en utveckling till det bättre i ett eller
annat afseende kan spåras under den senaste
tiden, står anmärkningen i det stora hela
kvar i hela sin vidd och skärpa. Vi hafva
ännu icke i vår hufvudstad en teater, dit
man kan gå med fullt förtroende att få se
något konstnärligt vederhäftigt, ett program,
valdt med urskiljning och med hvad jag
skulle vilja kalla ansvarskänsla gent emot
publiken, ett utförande bakom hvilket man
spårar en gemensam vilja, ett samstämmigt
starkt och bärande intresse. Händer det
någon gång att dessa fordringar uppfyllas,
blir man gladt öfverraskad, men
misstroendet viker dock icke till nästa gång. Ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
