Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Den nationela konsten. Af Helena Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 20
helena nyblom.
Fransmannen, — engelsmannen, —
schweizaren, — alla äro de medvetet eller
omedvetet genomträngda af fäderneslandets
syner.
Och så har det varit i alla tider.
En af de väldigaste porträttmålare
konsten någonsin ägt, Velasquez, var han icke
spanjor ända ut i fingerspetsarna?
Ar det icke i ögonen fallande,
hurusom Holbein är german, Rembrandt
holländare, Michel Angelo italienare i sin
konst?
De flesta af ungrenässansens mästare,
som hufvudsakligen behandlade heliga eller
fantastiska ämnen, lefde och arbetade oftast
i någon bestämd stad, hvaraf en hvar hade
den karaktäristiska lokalfärg, som var egen
för Italiens politiska ställning under
renässansen.
Man igenkänner ännu Umbriens och
Toscanas natur så som den visar sig i de
för länge sedan döda mästarnas verk. Man
återser i Lombardiet Leonardos och Luinis
änglatyper, och man möter ännu i Venedig
Tizians och Palma Vecchios gyllenlockiga
skönheter.
Det afgörande hos en konstnär beror
icke på de ämnen han väljer. Ett stort
ämne framhäfver ibland allra mest
bristfälligheten i utförandet.
Den största konsten ligger snarare däri,
att med enkla medel, också genom enkla
ämnen, träffa djupt. Till sist kommer det,
här som öfverallt, an på personligheten.
Ju större en konstnärs vingfång är, dess
mera tillhör han hela mänskligheten.
Men konsten behöfver nu en gång
material för att meddela sig, och när en
konstnär vill återge sina tankar, väljer han,
medvetet eller omedvetet, bland de synliga
företeelser, som han bäst känner, och de
flesta känna sitt fädernesland bäst.
Och just denna innerliga kännedom af
enskildheterna ger till och med de mest
ideala ämnen en sanningsprägel, som verkar
öfvertygande, och man erfar med glädje
och förvåning, hurusom karaktär och poesi
till sist äro samma sak.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
