Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Ur bokmarknaden - Af O. S. - Af Ellen Key
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 S.
Den första är en brefväxling mellan
biskopen i Abo, sedermera ärkebiskopen
C. F. Mennander och hans son, till hvars
rad af sociala framgångar det hörde att
bli adlad Fredenheim. Det är denne, den
yngre af de två korrespondenterna, som
afgjordt är hufvudpersoner det är hans
karriär på ämbetsmannabanan, som är det
stora temat, gent emot hvilket alla andra
motiv träda tillbaka. Detta mål fullföljer
han med seg energi och ställer sig
biskopens förmaning: »För mycken modesti
är i vår tid icke bruklig», så noga till
efterrättelse, att fadern själf trots ali
ömhet för den ende sonen ibland får neka
att gå hans ärenden. Fredenheim hörde
till dem, som »lyckas», och han fann
säkerligen också däruti sin lycka och
tillfredsställelse. Att krönet på hans bana
blef platsen som chef för kungl, museet
och præses i konstakademien, det är
liksom ett insegel på afslutningen af den
svenska rococons blomstringstid.
»Den gustavianska tidens Adam Homo»
kallar professor Schück träffande Fredenheim
i sin roliga inledande skildring. Det kan
emellertid bli tal om, huruvida icke läsaren
får väl mycket af denne »idélöse Streber»
för att citera ett annat utgifvarens omdöme.
Då brefsamlingen i alla fall ej har
medtagits i sin helhet, hvarför icke då skära bort
ytterligare åtminstone en tredjedel? Det
hela hade gifvet vunnit därpå. — Roande
sidor saknas emellertid icke. Så t. ex.
Fredenheims upprepade försök att inför
fadern framställa sig såsom en utmärkt
ekonom, som lefde »lustert, men ändå med
hushållning». Gång efter annan går det
hål på denna nimbus; fåfängan har lockat
äfven pedanten till skuldsättning utöfver
alla faderns tillskott, och så får Fredenheim
bekänna och be om ytterligare extra hjälp.
Då biskopen vid ett slikt tillfälle fattar
humör, kan sonen trots alla ceremoniela
fraser ej låta bli att rent af läxa upp sin
hederlige fader, på hvars sida gifvetvis
läsarens sympati faller.
Har den af professor Schück utgifna
delen sin styrka i den kulturhistoriska miljön
med därtill hörande smådrag, så är
däremot den andra ett till sin syftning
histo-riskt-politiskt verk. De Hamiltonska
anekdoterna hafva länge varit kända och
delvis begagnade; nu föreligga de i sin
helhet och förlora ej därpå, fastän flere af de
mest pikanta berättelserna äro gamla
bekanta. Författarens bildning var
naturligtvis fransk och hans stil bär vittne därom,
men sällan inverkar detta störande; man
tycker, att dessa konstruktioner höra till
tidsfärgen, och Hamilton är för öfrigt en
man med stor förmåga att turnera sina ord;
man läser t. ex. med nöje äfven den
inledande skildringen af frihetstiden, ehuru
författaren här hvarken har sina egna
iakttagelser att anföra eller ådagalägger en
djupare historisk blick.
Någon memoar är egentligen icke dessa
anekdoter; de göra anspråk på att vara en
sammanhängande historisk skildring af
Gustaf III-.s tid, visserligen författad af ett
ögonvittne och kort efter händelsernas
förlopp. Opartisk är skildringen icke — och
kan man väl någonsin tänka sig en fullt
opartisk och allsidig skildring af Gustaf III ?
Jag tänker på professor Stavenows nyligen
utkomna föreläsningar; utan tvifvel äro här
grunddragen i konungens karaktär gifna på
ett beundransvärdt sätt, men saknas där
icke i alla fall något, skimret, vare sig äkta
eller oäkta, det i alla fall, som kunde
hänrycka åtminstone för stunden och som kom
t. ex. Sergel att kalla honom »en stråle af
det eviga ljuset».
Hamilton hör till dem, som småningom
blifvit känslolösa för trollmakten och vid
slutet af konungens bana stodo såsom hans
afgjorda fiender. Hätskheten blir ibland
så uppenbar, att den förfelar sitt mål. och
stundom framträder ohöljd den i grund och
botten så bornerade ståndssynpunkten. Om
detta nu är ägnadt att väcka läsarens kritik
gentemot den adlige oppositionsmannens
uttalanden, så torde det i alla fall vara
ett alltför optimistiskt antagande af
utgifvaren, att »tjusarkonungens skimrande
gestalt» vunnit så starkt rotfäste i den
populära fantasien, att inga anklagelser, sanna
eller falska, kunna ändra den.
Ett önskningsmål vid eventuel
fortsättning af verket vore att få något talrikare
kortfattade noter och få dessa under texten,
så att de blefve till verkligt gagn.
O. S.
Pekka Malm: Brytningstider. En historia från
Finland. Stockholm. Wahlström & Widstrand.
Det är betecknande för nutidens
Finland, att det allvarstunga Pekka Malm velat
säga sina landsmän blifvit »en historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
