Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Ur bokmarknaden - Af Ellen Key
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ur bokmarknaden.
125
från Finland», meddelad under en strängt
bevarad anonymitet. Ännu för några år
sedan torde den sorgfyllda harm, som
skapat ofvannämnda bok, ha tagit stridsskriftens
form och författaren med öppet visir
kunnat rikta sina stötar mot den flock, han i
främsta rummet angriper.
De med kraftig färg gifna bilderna
af det finska studentlifvet, den vackra
skildringen af den skygga och ordlösa
ungdomskärlekens drömmar och svikna
förhoppningar, visa att Pekka Malm äger
novellistens förmåga både att iakttaga
och att återgifva. Men det är dock icke
i första rummet människors olika
karaktärer och därigenom betingade olika öden,
hvilka hos Pekka Malm väckt diktarens
skaparhåg. Det är fosterlandskänslans
lidelse och lidande hvilka drifvit honom
till verket.
Som alla, hvilka hafva mod att säga
sitt folk de skarpa sanningar det behöfver,
torde Pekka Malm redan af många i
Finland blifvit kallad fosterlandsförrädare,
och man har antagligen från både
sveko-manska och fennomanska hållet tillvitat
honom de otaliga dåliga motiv, dem
partilidelsen öfverallt har färdiga för den
opartiske och verkligen själfständige. Tillika
torde man ha äflats att söka nycklar för
identifiering af de skildrade personligheterna.
Mig veterligt är det dock endast en gestalt —
professor Wilckes — som otvetydigt åsyftar
en bestämd person. Och det är endast
ett faktum — rektorns programuppsats —
hvilket verkligen passar in på en broschyr,
som dock är af senare datum än Pekka
Malms bok. I nämda broschyr har Finlands
främste finskspråkige historiker påpekat dels
Finlands dåliga ställning under det svenska
väldet, dels huru det vunnit sina egentliga
framsteg under det ig:de århundradet, tack
vare de ryska monarkernas godhet; att
dessa monarker helt visst tro på Finlands
gagn af en närmare sammanslutning med
Ryssland; att historiens lagar måste hafva
sin gång; att det nu är finnarnas plikt att
foga sig i den ryska tankegången,
liksom att af de nya förhållandena söka draga
den största möjliga nytta!!!
Rektorns programuppsats förekommer i
slutet af Pekka Malms bok, sedan det svarta
moln, man länge sett nalkas, sänkt sig
»under blixtslag och åskskräll öfver allt
land». Men Brytningstider skildrar icke
själfva ovädret utan endast hvad som
föregått detsamma. Ty hvad Pekka Malm vill
visa är att den gammalfennomanska
åskådningen och politiken följdriktigt ledt till den
ståndpunkt, hvilken den nyssanförde
historikern nu fastställt som den rätta. Och för
denna bevisning blir språkfrågan
hufvud-argumentet.
Med den rikedom af halftoner,
nyanser, betecknande smådrag och koncentrerad
belysning, som novellens form föriänar, har
Pekka Malm målat sin bild af åttiotalets
språkstrider. Han har velat visa huru
partitvånget och partifanatismen förvandlat
språkfrågan »från en väldig fosterländsk
uppgift» till »en mikrob, som dödade hvarje
intresse och k väfde hvarje själfständig tanke».
Och genom sina båda hufvudpersoner har
han åskådliggjort, huru partiväsendet här
som öfverallt varit de djupa och starka
personligheternas stora lidande, de ytligas och
svagas stora frestelse, men de hårdas och
hänsynslösas stora maktmedel.
Daniel Autio och Hjalmar Ekroth,
bokens hufvudpersoner, äro födda i början
af 1860-talet och hafva båda uppvuxit i
samma hem i östra Finland. Hjalmar är
statsrådet Ekroths egen son, medan Daniel
endast är hans fosterson, född af en ogift
mor, som dött under det stora nödåret.
Båda gossarna blifva genom sin hembygds
språk och inflytanden fennomaner, hvar
igenom de i Helsingfors strax stöta hop
med de svekomanska kusinerna, hvilka
upplysa dem att fenis betyder tölp men
svekus gentleman! Den sällskapskäre,
fåfänge och därigenom lätt påverkade
Hjalmar drages först öfver till de världsvana
och kultiverade nyländingarna och röstar
med svekomanerna i språkfrågan, medan
Autio aldrig låter rubba sin förvissning att
finskans likaberättigande — och slutliga
seger som administrativt språk — samt
kulturens meddelande till folkets flertal på
dess eget språk äro de mål, fennomanen
måste eftersträfva! Medan han därför
beklagade svekomanernas hårdnackade
motstånd i fråga om fennomanernas mest
berättigade kraf, liksom de förras kortsynta
hån af den »tschudiska» kulturen,
upprördes han å andra sidan genom den af
Snellman formulerade, af Koskinen fast-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
