- Project Runeberg -  Ord och Bild / Elfte årgången. 1902 /
128

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Ur bokmarknaden - Af Bo Bergman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

128

B. H. B.

onda en vulgär och brottslig Evanatur en
gång förorsakat och en helad mans hymn
till allt hvad kvinnan kan gifva af läkedom,
af förstående ömhet, af det stora och
moderliga, som vaggar lidandet till ro som
ett barn i sin famn. De tre kvinnor, som
härskat i Hugo Brenners lif, äro hans hustru,
hans väninna fru Bohrn och hans dotter.
I den första skildras den simpla och
lågt-stående varelse, som en finkänslig man
försöker höja till sig, men förgäfves.
Naturen slungar henne tillbaka på hennes plats,
och hon slutar som äktenskapsbryterska.
Ur detta sitt lifs skeppsbrott finner Hugo
Brenner en hamn hos sin ungdomsälskade,
fru Bohrn, hvars man blir hans vän. Fru
Bohrn är den öfverlägsna naturen, lika rik
på intelligens som på värmande medkänsla,
och intimiteten mellan henne och Brenner
blir så stor den kan utan att bli en
kärleksförbindelse. Det hela resulterar i ett
egendomligt menage à trois, baseradt på
absolut förstående och ömsesidigt förtroende.
Hans dotter, ett brådmoget och förfinadt
barn i Lillebrors-genren, gör också sitt till
för att hålla fadern skadeslös för de gångna
årens olyckor. Men så kommer döden och
rycker bort dem en efter annan, dottern,
vännen, väninnan, och Hugo Brenner blir
en ensam man, som lefver för stängda
dörrar och dyrkar sina minnen . . .

Det skall icke förnekas, att boken har
stora och ypperliga ställen. Geijerstam
griper oss här som i sitt föregående arbete
genom värmen och äktheten i tonfallen,
genom det okonstlade föredraget, genom
en andakt inför lifvets alla företeelser, som
ständigt är lika frisk och uppriktig. Af
mannen från åttiotalets Sturm- und
Drang-period med dess fribytartåg mot allt och
alla, som icke ville svärja trohetsed åt
empirismens herradöme, har blifvit en
saktmodig spörjare utan tvifvel och utan
tro, rädd för teser och allena saliggörande
system. Hans andliga horisont har vidgats,

därom är ingen fråga. Han har flera
utsiktspunkter nu än förr, men han ser icke
så skarpt längre. Konstnärskapet har icke
fått eller icke hunnit följa med den
personlighetens omlagring, som med åren
försiggått i hans inre. När man lägger från
sig hans sista bok, är det icke många
scener som framhäfva sig för minnet och
knappast en enda replik som är formad så att
den i blixtljus ger ett stycke af den person,
som säger den. Författaren vrider och
vänder sina människor pä alla kanter,
beskrifver dem och alla deras
konstfärdigheter som förevisaren sina dockor eller
underbarn.

Och det är väl den största svagheten
i Kvinnomakt, att vi se för litet. Vi höra
en nobel röst berätta, men de som han
skildrar lösa sig icke ur hans ord, lefva
icke riktigt sitt eget lif. Det fattas
gestaltningsförmåga och perspektiv i boken.
Den som på mig verkar mest fristående,
minst skematiskt uppfattad och återgifven,
är en bifigur, bankdirektören. Honom ha
vi åtminstone träffat i lifvet — kanske
sågo vi honom på »lilla Rydberg» den
middagen, när han biktade för Hugo Brenner
om sitt tvedelade lif, allvarligt och ändå
med en världsmans kloka löje. Hur
utmärkt är icke den scenen gjord, skarp och
koncis och med lifvets eget ljus öfver sig.
Det borde ha funnits flera sådana i boken.

Allt i allt: med sina konstnärliga
brister är Kvinnomakt ett nytt vittnesbörd
om sin författares stora och sökande
begåfning. Hvad hans senaste diktning
ständigt pekat på är det som Hugo Brenner
kallar »vördnadskänslan inför lifvet». Det
är den han vill väcka och underhålla, viss
om dess betydelse för mänsklig frigörelse
och mänsklig adel. Och härutinnan ha vi
ali anledning att visa oss tacksamma för
hvad Gustaf af Geijerstam gifvit oss med
de nyaste faserna af sitt författarskap.

B. H. B.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:45:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1902/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free