Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - På fotvandring i Japan. Af S. Natt och Dag. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på fotvandring i japan.
tidén började solen åter sticka fram. Den
första större ort vi kommo till hette
Fotsuka, hvarest rastades. Mycket
uttröttade som vi voro, lade vi oss här
att hvila efter att hafva intagit lunch.
Rummet, hvari vi lågo, var ovanligt stort,
men medan vi voro där fick man å
hotellet tydligen behof af ett rum till, och
saken arrangerades helt enkelt
därigenom att man genom anbringande af en
lös, från golf till tak räckande
mellanvägg afdelade en del af det stora
rummet till ett mindre rum. Dylikt lär vara
rätt vanligt i Japan.
Efter ett par timmars rast begåfvo
vi oss åter på väg. Då vi nalkades
Yokohama, märkte vi, att Kin förde oss
in på en annan väg än den vi dragit
ut igenom och fingo snart äfven veta
orsaken härtill. Alldeles oförmodadt stodo
vi nämligen framför Kins hem, ett nätt
och fint litet hus. Kin bad oss stiga
in, hvilket vi gärna gjorde. Snart sutto
så vi tre svenskar samt Kin och hans
hustru vid en kopp té, samspråkande så
godt vi kunde. Allt i Kins hem var
fint och nätt samt ytterst renligt. En
ovanlighet anmärkte vi, och det var att
151
»fru Kin» icke hade svärtade tänder,
såsom hustrur i Japan vanligen hafva.
Kins barn blefvo äfvenledes förevisade,
två små lustiga figurer i långa
bomullsrockar, hophållna af ett tygskärp kring
lifvet. Håret var afrakadt såväl rundt
omkring kanterna som ock midt uppe
på hjässan, så att allenast en smal ring
af deras korpsvarta, tagellika hår återstod.
De koppar vi druckit ur nödgade
Kin oss- att vid afskedet taga med oss
som minnen, och åtminstone förf. har
ännu kvar Kins tarfliga men
egendomliga tékopp; ett ringa men ändock kärt
minne af en enkel, men god och vänlig
japan.
Men tiden led snabbt framåt, och
timmen för »vår båt» nalkades. Den
fick ej försummas. Vi blefvo därför
snart tvungna att taga farväl af Kins
hustru och barn, samt tågade, alltjämt
åtföljda af Kin med jinrikchan, ned till
landningsplatsen.
Här aftackades Kin, och i betalning
erhöll han tre dollars i stället för två,
som han betingat sig. Det var rörande
att se vännen Kins glädje, hvilken steg
till förtjusning, när vi, de europeiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
