Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Ur bokmarknaden - Af N. J. Göransson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
n. j. göransson.
belysning, under det att frågorna om
världsåskådningen, hvilka äro en vetenskaplig
angelägenhet, lämnas åsido. Dessa
grundsatser skulle alltså fordra en teologisk
reduktion, hvarunder allt vore dörndt att
bortrensas, som icke kunde uppvisas vara ett
nödvändigt uttryck för den religiösa och
moraliska frigörelse, som en människosjäl
måste erfara under beröringen med »den
historiske Kristus» och hans vittnesbörd.
De, som hade förmånen att personligen
känna d:r Fehr, fingo ett välgörande intryck
af hans starka tro på Kristi evangelium i
denna dess reducerade kärna. Man kände,
att han var en personlighet, som verkligen
lefde sitt andliga lif i en sålunda reviderad
tro. Och hans uttalanden verkade därför
kraftigt öfvertygande på alla dem, som icke
redan ansågo sig färdiga med sin
uppfattning. — D:r Fehr trodde fullt och fast,
att om man toge bort alla »påhäng» och
»konstlade stöd», som ortodoxien genom
fasthållandet af det hufvudsakliga i
medel-tidsdogmat gifvit kristendomen, så skulle
dess egen inneboende kraft och dess höga
enkelhet mäktigt göra sig gällande äfven
såsom litteraturprodukt och eröfra
människornas hjärtan, på samma gång som den skulle
kunna tillgodose den tänkande religiösa
människans behof af motsägelselös sanning
och teoretisk trosvisshet.
Till falska påhäng på kristendomen
räknade Fehr i första rummet det pietistiska
fromhetsidealet, som för honom var alltför
blödigt och omanligt, vidare tron på
sakramentsåtnjutandets mystiska (magiska)
inverkan på människan samt den metafysik,
som ligger till grund för treenighetsläran
och läran om Kristi båda naturer. Och
till bräckliga stöd för tron räknade han
läran om bibelns ofelbarhet i historiskt
hänseende.
I sin skriftsamling ville han därför gifva
anvisningar till att fatta ett sundt och
manligt fromhetsideal i sikte, utan mystik och
utan metafysik, och till att så lära känna
Kristus, att man skulle kunna undvara
stödet af tron på bibeln såsom ofelbart ord.
Af de skrifter i den utgifna samlingen, som
i den vägen skulle vara belysande, kunna
vi här omnämna: Den kristliga
fullkomligheten af A. Ritschl; Tron på Jesus Kristus
och den historiska forskningen af M.
Reisch-le; Traditionel kristologi och protestantisk
tro af P. Lobstein; Den apostoliska tros-
bekännnelsen af A. Harnack samt Om den
heliga nattvarden af Friedrich Spitta.
Att här fälla ett omdöme öfver Fehrs
teologiska ståndpunkt anser anmälaren vara
öfverflödigt, emedan den redan blifvit äfven
i »Ord och Bild» bedömd*. Vi vilja blott
här erinra om, att d:r S. A. Fries, som
fortsatt skriftserien, i ett särskildt arbete
med titeln »Fredrik Fehr, hans verksamhet
och betydelse som teolog» (arbetet ingår i
samlingen, som här anmäles, under n:r 32)
ansett sig med allt erkännande af det
väsentliga i Fehrs teologiska ståndpunkt böra
anmärka, att den dock innebär ett
oberättigadt underskattande af metafysiken,
emedan denna i kristologien icke torde kunna
undvaras, så snart man i Kristus vill
erkänna Guds egen uppenbarelse (s. 180).
Denna hans anmäjkning sammanhänger med
ett uttalande, som han på ett annat ställe
i samma skrift gör, att Fehr icke ägde
någon djupare spekulativ begåfning utan
därutinnan var sina samtida Rydberg och
Wikner underlägsen.
Vi torde få anse, att då S. A. Fries
öfvertog den af Fehr påbörjade
skriftsamlingen, så tillvida en förändring af
ståndpunkt inträdde, att, såsom Fries själf
antyder (n:r 32, s. 211), den af Fehr införda
ritschlska teologien nu skulle mötas af
Geijers, Boströms, Wikners och Rydbergs
personlighetsfilosofi. Om han menade, att han
genom sin teologiska verksamhet, hvars
frukter skulle tillgodogöras i skriftserien,
skulle kunna sammansmälta den boströmska
idealismen, som betraktar verkligheten »sub
specie æternitatis», med den strängt
empiriskt anlagda ritschlska teologien, eller om
han blott åsyftade att hålla intresset vaket
för båda riktningarna utan förmedling, kan
anmälaren icke med säkerhet afgöra; men
han tror sig ha anledning att antaga det
förra. Måhända är det den omständigheten
att under den nye utgifvaren den
dogmatiska ståndpunkten i skriftserien sålunda
blifvit mera tänjbar eller låt oss säga
vid-hjärtad som varit orsaken till att Fries
kunnat mottaga litterära bidrag af flera
inhemska skriftställare. I det senast
utkomna häftet möta vi nämligen icke mindre
än sju svenska författare, utgifvaren själf
ej inberäknad, under det att, så länge Fehr
* Se 5:e årg. sid. 83, 8:e årg. sid. 885.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
