Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Anders Fryxell. Af L. M. Bååth. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anders fryxell.
229
förklaras delvis äfven af de då
rådande tidsförhållandena. Fryxell var i många
afseenden före sin tid, framför allt just
i fråga om folkets andliga förkofran, ett
syftemål som först vår tid medvetet söker
främja. Ingen bland våra häfdatecknare
har haft en starkare ideel tro på
historiens inflytande på folkkaraktären än
han. Vi böra vara fördomsfria, hafva
ögat öppet för tidens kraf, såsom Fryxell
med tydliga ord själf för länge sedan
framhållit. Jag skall nu närmare yttra
mig om Fryxell som häfdatecknare, och
härur skall äfven framgå, att Fryxell i
konsten att skrifva historia för folket
var ett banbrytande snille. Ingen har
ännu — ej ens Starbäck — med någon
större lycka kunnat upptaga hans fallna
mantel.
Ett verk, som består af 46 delar,
måste anses slå ett rekord i fråga om
historisk produktivitet. Ett långt lif, som
nästan utan afbrott kunnat ägnas åt
häfdernas utforskning, en sällsynt flit,
som synes oss ofattlig men som är lätt
att förstå, när vi läsa de hänförande ord,
hvarmed Fryxell tolkar sin brinnande
kärlek till historien och sin djupa
forskareglädje, och en viss tidsbesparande
forskningsmetod, som för sin snabbhet
plägar klandras, då den icke tillåter ett
djupare inträngande — allt detta har
möjliggjort denna långa resa i merendels
okända trakter allt ifrån vår historias
morgongryning intill den dag, dä det
gustavianska tidehvarfvets morgonrodnad
lyste den trötte resenären till mötes, när
hans egen arbetsdag hade hunnit till
aftonen.
I november 1822 började Fryxell att
skrifva sin ryktbara första del af
Berättelser ur sve?iska historien. »Detta
ANDERS FRYXELL. BLYERTSTECKNING AF MARIA
RÖHL. (1834.)
skedde alldeles icke», säger Fryxell, »i
följd af någon beräkning eller ordentlig
plan utan af ett slags instinkt, ett behof
att i det yttre framställa de bilder, som
i mitt inre rörde sig med
barndomsminnets varmaste lif. Någon historisk
lärdom, kritik eller apparat kom icke
ifråga. Jag ägde inga andra källor än
de gamla kämpasagorna, och till dessas
justering Dalin, Botin och Lagerbring.
Men jag skref därpå löst och tecknade
bilderna, sådana de lefde för minnets
och inbillningens öga.» Den andra delen,
om medeltiden, skrefs under
bekymmersamma ekonomiska förhållanden år 1825
och bedömes af Fryxell själf som
»svagare och torftigare» än öfriga delar, ty
här lyste ej »någon barndomsminnenas
glans, såsom händelsen var med de gamla
kämpasagorna». Denna medeltidshistoria
är också i hög grad bristfällig. Fryxell
hade ytliga kunskaper om denna tid.
Om den tredje delen, innehållande Gustaf
Vasa och Erik XIV, skrifver Fryxell an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
