Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Anders Fryxell. Af L. M. Bååth. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260 l. m. bååth.
gående den förre: De många härliga
dragen i nämda konungs lefnad fyllde mig
emellertid med vördnad och kärlek. Då jag
skulle teckna hans bragder, växte arbetet
af sig själft. Jag hade ej hjärta att blott
summariskt och färglöst berätta sådana
praktuppträden som hans vandring
genom Dalarne, hans strider mot Gustaf
Trolle, Ture Jönsson och Dacken, hans
aftonsamtal med sönerna, hans afsked
från ständerna, Margareta Leijonhufvuds
älskvärda personlighet m. m. De gamla
nordiska sagominnena och deras en gång
invanda form gjorde sig härvid åter
gällande, och enligt dem bildade sig nu
framställningen af också dessa våra
senare häfdaminnen.» Under utarbetandet
af Erik XIV:s historia började Fryxell
begagna sig af otryckta källor i
riksarkivet, och därefter utkom 1830—31
fohan III:s, Sigismunds och Karl IX:s
samt 1833 Gustaf Adolfs historia. Om
den sistnämda säger Fryxell: »Men det
utomordentligt härliga ämnet hade i och
för sig själft en så hänförande glans, att
återskenet däraf föll på mig och mitt
verk, och jag stod vid denna tid (1834)
på höjden af mitt historiska rykte.»
Dessa yttranden visa, hvilken
omedelbar känsla af äkta patos, hvilken
ungdomlig, skapande fantasi rörde sig inom
den unge häfdaforskaren, som af en inre
drift fördes framät. Dessa egenskaper
göra ännu sitt intryck på läsaren. Men
det finns ett annat moment, som väl i
1 främsta rummet uppehåller hans verk och
som utgör den starkaste sidan i Fryxells
författareskap: en ovanlig förmåga att
skrifva klart och enkelt. I vår historiska
litteratur är Fryxell öfverlägsen i denna
konst, som i hans tidigare produktion
firar sannskyldiga triumfer men äfven i
den senare bibehåller sitt mästerskap.
Det är en skarp motsats mellan Fryxells
och Geijers stilistiska talanger. Den förre
behärskar vårt språk med ett suveränt
lugn, som aldrig utlöper i ordrytteri,
ännu mindre i några af dessa litterära
saltomortaler, som äro vanliga hos vissa
estetiska språkförbättrare. Geijer åter
är liflig och omväxlande i den språkliga
formen, stundom till den grad, att vår
uppmärksamhet drages från innehållet till
stilens tjusningsförmåga. Hos Fryxell äro
stilen och språket endast de enkla medel,
med hvilka tanken kommer till uttryck.
Låtom oss höra, hvad Fryxell själf säger
om sitt arbete från språkbehandlingens
synpunkt: »För att göra detsamma kändt
och läst äfven af lägre eller obildade
folkklasser och tillika af kärlek till ett
rent svenskt språk har jag först och
främst sökt, såvidt möjligt, undvika alla
främmande, af allmogen okända ord —.
Dessutom har jag med yttersta flit sökt
undvika ali tvetydighet, allt dunkel, i
såväl tankegång som uttryck, och i stället
utarbeta båda till så stor klarhet och
genomskinlighet, att innehållet skulle
uppfattas genast, lätt och i bestämda drag.»
Fryxell har också genomfört denna stora
uppgift utan synlig ansträngning genom
en till virtuositet gränsande förmåga att
berätta. Hans talang i denna svåra konst
består i koncentreringen af läsarens
uppmärksamhet på berättelsens kärna.
Fryxells metod är att berätta brottvis
ur historien, grupper, personligheter,
folkbilder, och han utmäjslar dessa taflor med
en intensiv fantasi, som för hans inre
syn gör bilden harmonisk, när han med
enkla medel nedskrifver den. Ty Fryxell
hade ett starkt diktarelynne. Äfven om
ett sådant konstnärligt skapande
grundades å befintliga källor, så kunde dessa
alster ej fä en lugn plastik utan
förmedling af den starkt subjektiva ande, som
utmärkte Fryxell. Därför kan han också
i största delen af sin historia icke troget
nog ansluta sig till verkligheten.
Gustaf Vasas historia rör sig kring
personer sådana som Ture Jönsson, Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
