Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Anders Fryxell. Af L. M. Bååth. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m. bååth.
232 l.
i detta skränande står den ljusa gestalten
af dalkarlarnas utkorade höfding, mäster
Elof, prästen i Leksand, som, ehuru
förgäfves, talar om försoning och mildhet i
vältaliga ordalag. Öfriga sändebud från
Sigismund släpas bort och aflifvas
skymf-ligen af de hetsiga bönderna. Sedan
detta var gjordt, afsändes en större
deputation till att uppvakta hertigen för
att betyga denne sin sålunda ådagalagda
trohet. Hertigen måste tacka de nitiska
dalkarlarna därför att de, för att låna
Fryxells ord, »med hugg och slag visat
tillbaka de falska sändebuden, så att en
del bland dem måst sätta lifvet till.»
Karl IX har endast i ringa grad sin
häfdatecknares sympati. Det kan ju
synas vara oriktigt att tala om en
historikers subjektiva tycken, men, såsom
antydt är, blir detta nödvändigt ifråga
om Fryxell. I folkfantasien bildar
säkerligen Linköpings blodbad och
förhållandet mellan hertigen och de höga
herrarna det hufvudsakliga för minnet.
Martyrglorian lyser öfver herrarna såsom
offer för hertig Karls hårdhet.
Rättegången mot dem och deras död på
schavotten tjäna som exempel på tidens
råhet och frånvaron af rättvisa och
likhet inför lagen. Karl äger tidens råhet
och oförsonlighet, men äfven ädlare
ansatser än sina bröder, tv Karl var mera
politiker än personlig tyrann. Mot denna
mörka bakgrund af politiska och
mänskliga lidelser står den bild Fryxell skapat
af Gustaf Adolf ljus och ren. Ännu
mera öfverlägsen är dock bilden af Axel
Oxenstierna, en statsmannatyp af
svenskhetens idealitet. Man skulle kunna
koncentrera denna typ i de ord Oxenstierna,
när han gick till hvila, plägade säga
under tider af oro och sorger, då
Sveriges öde hvilade mer än vanligt tungt på
hans skuldror: »Med kläderna bortlägger
jag mina omsorger.» — Då äfven från
vetenskaplig synpunkt Fryxells Gustaf
Adolfs historia — läs t. ex. Fryxells
synpunkter i det klassiska problemet om
orsakerna till Sveriges deltagande i det
tyska kriget — fyller höga anspråk, då
krigsrörelserna i Tyskland under Banér,
Torstensson och Wrangel skildras med
ali den liflighet, som här är nödvändig,
och då dessutom den biografiska
metoden, eljes så förkättrad, just här har en
stor förtjänst att lära oss känna de
många olika härförarna och statsmännen hvar
för sig — då må det ej förnekas, att
vi i dessa delar hafva utmärkta
folkböcker.
Innan jag öfvergår till ett nytt skede
i Fryxells produktion, vill jag beröra
några intressanta drag af Fryxells sätt
att utarbeta sin historia. I Kongl.
Biblioteket förvaras Fryxells
materialsamlingar. Ett större skåp upptages af en
betydlig mängd digra folianter, och
öppnar man dessa, kan man vända sida
efter sida och finna dem fullskrifna frän
ofvan till nedan med en kraftig och
lättläst stil. Här är den stora verkstaden,
hvarur den slutliga produkten framgått;
men detta endast i synlig måtto. Här
ligga den massa af smådetaljer, plockade
från än det ena, än det andra hållet,
som voro nödvändiga för berättaren, och
utan att ännu vara sammanfogade af
fantasiens kitt till de bilder, vi kunna
beskåda i den tryckta boken, tala de för
sig själfva om forskarens flit i det tysta.
Det är liksom en samlarevurm för
antikvariska konstsaker i alla dessa
sammanplockade notiser.
Fryxell sökte nämligen alltid göra
sina bilder så lefvande som möjligt. Han
beskrifver många af de svenska truppernas
bedrifter i fält, som om han vore
krigskorrespondent till en påpasslig tidning,
och med samma noggrannhet presenterar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
