Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Anders Fryxell. Af L. M. Bååth. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anders fryxell.
231
Brask, Berendt von Melen, Nils Dacke,
Gustaf Trolle m. fl. Ture Jönsson, den
rike aristokraten, inkarnationen af den
förnäma adeln, skildras såsom en man,
som icke gärna unnade Gustaf Vasa
konungakronan, till hvilken han ansåg
sig äga bättre rätt, ty själf hade han ju
endast haft den oturen att komma för
sent. Ture Jönsson ansåg sig ha skäl
att beklaga sig och var icke hågad att
underordna sig den nye konungen, som
för honom var en adelsman liksom han
själf, ja, ringare ändock. Men Sveriges
räddning var icke Ture Jönssons verk,
och därför satt icke kronan pä hans
hufvud. Konungamaktens
själfständighet berodde allenast af Gustaf Vasas
stora egenskaper att uträtta något
verkligt för riket, något som Ture Jönsson
icke förstod. Pä ett dramatiskt sätt
skildrar Fryxell åtskilliga episoder,
såsom t. ex. konungens tjänare, Hans
Våghals’ spioneri på Ture och
västgötaherrarna, hvarunder läsarens sympati
naturligtvis bringas öfver pä den för lumpna
intriger utsatte konungen, och vi tycka
att det är rätt åt herr Ture, när han till
sist måste gä i »frivillig» landsflykt.
Erik XIV:s korta historia är historien
om en konungs själstragedi, där Fryxell
låter vårt hat gälla Göran Persson och
vår sympati konung Erik, hvilkens
vidskeplighet som ett försonande drag starkt
betonas. Fryxell vill gärna själf
framhålla, att han ansåg sitt porträtt af Erik
som särdeles lyckadt. Psykologiskt sedt
är det måladt ej blott med Fryxells
vanliga raskhet och klarhet utan äfven med
ett inträngande skarpsinne, som innöter
bilden i minnet. Sturemorden förklaras
bero af Eriks fruktan för den adel, som
beredde hans fader så stora svårigheter.
Johan III är liksom sin broder Erik
besjälad af mot adeln hatfulla känslor,
som dock ej taga samma form. Hans
historia synes icke ha entusiasmerat för-
fattaren. Striden mellan hertig Karl och
Sigismund förkväfde frågan om adelns
intrig mot Vasahuset. Här framträder
en mera genetisk framställning vid sidan
om de biografiska brottstyckena. Jag
kan icke underlåta att lämna ett prof på
Fryxells ofta humoristiska berättaretalang,
hvilket är icke blott ett af de bästa utan
äfven typiskt för Fryxell. Jag syftar på
det s. k. »Näftåget». I striden mellan
hertigen och Sigismund hade den förre sitt
säkraste stöd hos dalkarlarna. För att
förmå denna allmoge att affalla från
hertigen, hade Sigismund sändt till Dalarne
en uppviglare vid namn Jakob Näf, som
tillika med den högfärdige
dalalands-höfdingen Erik Sparre och andra
personer uppretade dalkarlarna till den
grad, att dessa samlade sig i stort antal
för att förfäkta hertigens sak och göra
slut på alla intriger. Jakob Näf, som
råkat illa ut, behandlades på följande
åskådliga sätt:
»När bönderna från vallen skulle föra
Näf till fängelset, började det länge
jäsande hatet att utbryta med
okvädinsord, hugg och slag. Sedan lade de bojor
på honom och fastspikade dem vid en
svinho. Sålunda var han utan undflykt
utsatt för alla de förbigåendes
våldsamheter. De ropade, att den, som förut
med orättvisa mättat sig af änkors och
faderlösa barns svett och sista fyrkar,
förtjänade väl snarare att äta ur svinho
än ur silfverfat, som förut skett. De
gingo allt längre och längre. Man
spottade honom i ansiktet, strök smuts kring
näsan, bedjande honom hålla till godo
balsamen. Därpå följde örfilar, slag för
munnen af knytnäfvar och slängar i
hufvudet af påkar och störar. Andra togo
pilar, ristade honom därmed i ansiktet
och frågade, om dalkarlssillarna smakade
väl. Näf teg.» Med åskådlig klarhet
skildrar Fryxell, huru folkmassans råa
lidelser alltmera togo öfverhand, och midt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
