Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Anders Fryxell. Af L. M. Bååth. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
l. m. bååth.
räsonemang, men han måste dock pä
flera andra ställen erkänna, att Ryssland
var Sveriges farligaste fiende, som hotade
Sveriges maktställning (del 22, s. 77).
Den moderna historieforskningen lär oss
att se denna gamla historiska
tradition med andra ögon, då den finner
det allt mera tydligt, att Ryssland var
svagt organiseradt och illa sammanhållet
gent emot Sverige, som för Ryssland
var en farlig fiende. Men Fryxell halkar
öfver detta djupa problem. Han
betonar icke den ofantliga energi och
målmedvetenhet, hvarmed Karl XII
koncentrerade sig mot tsar Peter, ehuru Fryxell
måste konstatera, att Karls
»krigslystnad» aldrig ett ögonblick lockades af
den engelske härföraren Mariboroughs
försök år 1707 att inblanda Karl i det
västeuropeiska världskriget, och att Karl
ville ingå fred med tsar Peter allenast
under den förutsättning, att
Östersjöländerna under full garanti för framtiden
återställdes till Sverige.
Men huru fullföljas dessa
förutsättningar, när slaget vid Pultava
försvårade och i sina följder omintetgjorde den
väldiga politiska och strategiska uppgift
Karl hade att genomföra och som aldrig
hvilat tyngre på någon svensk konungs
skuldror?
Det är ingen svårighet att döma en
man, som misslyckats, för möjliga fel
och i ali välmening visa honom, hur
han hade bort bära sig åt. Men Karl
XII:s stämma höres än i dag tala till
dem, som sitta på historiens domstol för att
inför eftervärlden döma om hans
lifsgärning: »Låten de förhållanden, under
hvilka jag lefvat och verkat, blifva eder
tillfullo bekanta, och dömen därefter!»
Fryxell har emellertid icke mycken
förståelse af Karl XII vid den vändpunkt i
hans lif, då lyckan i regeln för alltid hade
svikit hans fanor. Det är nu Karl
personligen som beskrifves som en ångerfull man,
hvilken omsider märkte sig stå vid branten
af sin undergång, och i hvilkens fria val
(sic!) det stod att »erkänna villorna af
sin personliga utmärkelse och
krigslyst-naÆ och att därföre öfvergifva de stora,
världshvälfvande planerna och skänka
fredens välsignelser åt Nordens folk.» —
Karl valde att gå vidare »och då nu
segerns lagrar vissnade, eftersträfva den
personliga utmärkelsen af en ihärdighet,
en oböjlighet, som aldrig erkänner sig
hafva haft orätt, aldrig tager ett steg
tillbaka, utan hällre trotsar allt och vågar
allt. icke blott sig själf, utan ock sitt folk
och sitt land.» Detta skall, säger Fryxell
vidare, »göra honom till ett mål, ett
ytterst sällsynt mål för världens häpnad
och för dess ovilja eller beundran, allt
efter olika sätt att bedöma ett dylikt
handlingssätt.» Detta betyg jämte rådet
att efter Pultavaslaget återvända hem till
Sverige får Karl XII af sin domare. Ännu
skarpare är dock följande aforism:
»Värdet af en ansträngning, en uppoffring
beror ej blott af dess storlek, utan fastmer
af dess ändamål. När Marcus Curtius
kastade sig i djupet, skedde det för att
rädda fäderneslandet; Karl den tolftes
uppoffring var än större. Han
nedstörtade både sig själf och fäderneslandet. —
Men hvarföre? Svaret innebär domen
öfver hans både person och regering.»
Den moderna häfdaforskningen, som
är i stånd att med vetenskapliga metoder
bättre arbeta sig in i gångna tiders faktiska
verklighet, skall, om också pä andra
grunder, lika litet som Fryxells samtida
motståndare underskrifva hans uppfattning.
Det är, såsom vi funnit flerestädes,
ett kardinalfel i Fryxells forskning att
okritiskt behandla vissa källor, ja, att
göra påståenden, utan att dessa stödas
af säkra bevis. Jag nöjer mig att här
anföra tvenne sådana fall, som äga en
inbördes likhet.
För att bevisa, att Karl XII var en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
