Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Anders Fryxell. Af L. M. Bååth. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anders fryxell. 271
»dåre», åberopar Fryxell främmande
författares uttalanden i denna riktning och
citerar dem utan reservation, huru oriktiga
dessa än äro på grund af dessa
utländ-ingars okunnighet i Sveriges inre
förhållanden och historia. Drottning
Kristina tecknas af Fryxell med en stor
ensidighet, som dock delvis förklaras af
de källors beskaffenhet, som den tiden
stodo Fryxell till buds. Men detta hindrar
alldeles icke Fryxell att afsluta sin
karaktäristik af Kristina genom att utan
kritik och utan
förbehåll citera yttranden
om Kristina af »en
okänd men snillrik
häfdatecknare», hvilka
yttranden, präglade af
den starkaste
animositet mot Kristina och
hvilkas partiskhet
faller oss lätt i ögonen,
äro i hög grad
kränkande för Kristina (del
i o s. 170). Läsaren
stannar vid detta
slutintryck, som saknar
vetenskapligt giltiga
bevis.
Det måste ånyo
betonas, att de fel,
som vidlåda Fryxells
vetenskapliga
verksamhet, äro en följd
af hans säregna
författarelynne, af bristen
på objektivitet i
uppfattningen och
framställningen af de
historiska företeelserna.
Och denna brist i en vetenskaplig
begåfning har intet att göra med Fryxells
utpräglade sanningskärlek och ädla karaktär,
hvarigenom han utöfvade ett stort
moraliskt inflytande på sin tid, ty denna brist
förorsakade just, att Fryxell icke kunde se
och därför ej häller erkänna, att han
saknade bindande bevis för äfven de djärfvaste
påståenden. Såsom folkberättare framstår
Fryxell såsom snillrikare än någon
annan. Hans omvårdnad af det svenska
språkets renhet och klarhet är
beundransvärd. Äfven om
Fryxells försök att
reformera den svenska
häfdaforskningen i
princip misslyckats,
återstår dock att
erkänna, att han utan
tvifvel motverkat flera
ensidigheter hos den
på sitt vis officiela
häf-daforskning, som med
Geijer antog sin
nuvarande form. På det
djupaste måste jag
beklaga, om det skall
fortfara såsom
vanligen sker, att unga
hi-storici försumma att
studera de flerstädes
onekligen intressanta
synpunkter Fryxell i
sin historia har
uppställt. Där finns för
lärda och olärda
visserligen mycket
gammalt att glömma, men
äfven mycket nytt att
lära.
F’RYXEI.LS GRAFVAR!) A SUNNE KYRKOGÅRD.
Ord och Bild, U:e årg.
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
