- Project Runeberg -  Ord och Bild / Elfte årgången. 1902 /
248

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Finska teatern i Helsingfors. Af Werner Söderhjelm. Med 5 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

248

werner söderhjelm.

unga sujetter, som bildat lians privata
trupp vid den finska föreningen. Han
öfvade dem träget under sommarens lopp
och gaf med dem sin första
representation i Björneborg den 13 oktober 1872.
Från denna datum är den stående finska
teaterns existens sålunda faktiskt att räkna.

De hufvudsakligaste invändningar,
hvilka från svensktsinnadt håll riktades
mot idén att grunda en stående finsk
teater och för densamma göra anspråk
på statsunderhåll, lydde, att hvarken i
original eller öfversättning någon
repertoar för en sådan teater ännu funnes att
tillgå, samt att finska språket, hvars
utveckling som kulturspräk ännu låg
fullkomligt i sin linda, icke tillät detsamma
att med fördel böjas efter en högre
dramatisk konsts fordringar på uttrycksfull
och nyanserad dialog. Man kunde
visserligen häri hafva rätt. men man förbisåg,
att ingenting i så hög grad var ägnadt
att framkalla en dramatisk litteratur och
att kultivera språkets instrument i dess
tjänst som just en finsk teater. Och då
man ställde sig på den högre bildningens
ståndpunkt och ville göra dess intressen
gällande, betänkte man ej, att det rent
af icke fanns något så direkt verkande
uppfostringsmedel i bildningens tjänst
som en med riktiga principer ledd
dramatisk konst på folkets eget språk.
Tiden har i afseende ä finska teatern lärt,
att modståndarnas invändningar kommit
på skam och att entusiasternas
förväntningar i fullaste mått gått i uppfyllelse.

Det var en vidsträckt och månghöfdad
uppgift som en sådan institution hade
sig förelagd, och för den finska teaterns
ledare hafva alla sidor af denna uppgift
ständigt framstått med lika stor
tydlighet, såsom han ock på dem alla sökt
nedlägga samma intresse och arbete. Det
gällde att utbilda skådespelare ur ett

material som — man må säga hvad som
helst — i alla fall dock hör till det
otacksammaste; ett folk, hvars nära nog
förnämsta karaktärsdrag är trögheten och
långsamheten, trögheten i att tala, i att
tänka, i att röra sig, hvars språks
tonfall är ovanligt litet melodiöst, hvars
yttre skapnad visserligen icke i allmänhet
är ägnad att estetiskt tjusa — ett sådant
folk har i själfva verket rätt små
betingelser för att lyckas pä tiljan
lefvande-göra den dramatiska diktningens
växlande gestalter. Det gällde vidare att
anskaffa en repertoar, som icke fanns och
som till större delen skulle levereras af
öfversättare, hvilkas kompetens ännu var
föga bepröfvad; och för att nå ett af
de hufvudsyften, hvilka doktor Bergbom
gjort till sina, och hvilket han under
teaterns hela tillvaro energiskt sträfvat
att genomfora, var det icke tillräckligt
att öfversätta hvad som helst, utan med
repertoarn skulle införlifvas den
förnämsta dramatik i världslitteraturen. Det
gällde vidare att vänja vid allt detta eti
publik, som var en fullkomlig »tabula
rasa» i fråga om dramatisk konst och
om hvars förutsättningar och tycken man
endast genom småningom skeende och
försiktiga känningar kunde öfvertyga sig;
tacksam skulle den nog vara, det visste
man, men skulle det i längden gå att
uppehålla principen om en klassisk
repertoar inför denna publiks smak?

Det förefaller nära nog, som skulle
den första af de här berörda uppgifterna
hafva gestaltat sig svårast. Det räckte,
måste man medgifva, ganska länge, innan
den unga finska truppens prestationer
blefvo fria från en viss sällskapsteatersprägel.
Man kunde visserligen glädja sig åt
friskheten och omedelbarheten, hvilka stodo
i sammanhang med denna egenskap, och
som särskildt verkade fördelaktigt i bredd
med det myckna konventionela och för
oss främmande, som vi varit vana att i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:45:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1902/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free