- Project Runeberg -  Ord och Bild / Elfte årgången. 1902 /
249

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Finska teatern i Helsingfors. Af Werner Söderhjelm. Med 5 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

finska teatern i helsingfors.

■ 25 i

den svenska stående truppens
prestationer se. Men äfven om denna friskhet
lyckades bibehålla sig ännu, när rutinen
blef större, och man kunde tala om
verklig konstnärlighet såväl i samspel som
i enskilda rolers återgifvande, så kunde
den dock icke ersätta bristen på
tradition, som särskildt inom vissa områden
af den sceniska konsten på ett rätt
störande sätt gjort sig gällande ända till
senaste tider. Och om det äfven låg
en hög lyftning i känslan af, att många
af dessa skådespelare voro utgångna ur
samma krets som den, hvilken bildade
parkettens eller första radens
åskådarskara, att systern spelade hufvudrolen i
det stycke, som brodern skrifvit, att
statisterna under långa år utgjordes af
studenter och unga damer från
hufvudstadens finsksinnade kretsar, så kunde detta
slags tillfredsställelse dock icke heller i
längden ersätta den vaknande
konstnärliga kritikens kraf — kritikens, som
kanske alltför länge fogat sig i att applådera
åt denna institution blott såsom ett
uttryck för det nationela kulturarbetets
framgång. Det måste sägas, att denna
trupp under de trettio år, som gått sedan
dess stiftelse, i märkvärdigt ringa grad
växlat och därför haft mycket få
verkligt framstående akvisitioner att uppvisa;
detta härleder sig knappast så mycket
af någon slags afvoghet mot
skådespelar-yrket, som icke mera just af bristen pä
godt material. Endast en förmåga af
verklig rang har denna teater fostrat,
nämligen Ida Aalberg, och äfven hos
henne kan man se, att konsten icke
alltid varit någonting som med spontan
makt genomträngt henne. För öfrigt har
teaterns personal bestått af delvis
dugliga, delvis drägliga krafter, bland hvilka
många i ett visst slags roler, särskildt i
folkskådespelet, presterat utmärkta saker.
Men man skulle knappast kunna nämna
en enda, som ägde den talangens uni-

versalitet, hvilken man så ofta ser hos
skådespelare vid teatrar med rikare
tradition och hvilken tillåter dem att
absolvera mycket olika slags partier på
samma framgångsrika sätt. Det är också
därför som man sällan ser ett stycke
från den högre komedins eller från
tragedins område på alla händer
tillfredsställande besatt.

Under sådana förhållanden är./ det
naturligtvis så mycket mera erkännande
värdt att hafva åstadkommit det som
åstadkommits, i synnerhet som till den
nämnda bristen pä tillflöde af nya och
konstnärliga krafter kommer den
olyckliga omständighet, att teatern särskildt i
början af sin tillvaro genom dödsfall
förlorade några talanger, af hvilka den
kunde hoppas det bästa.

Hvad repertoaren beträffar, så
uppvisar den en utomordentligt rik
schattering af dramatisk litteratur. Äfven i
afseende å den har teatern under sin
utvecklingstid skattat åt en viss
sällskaps-teaterton, särskildt i mängden af små
sångstycken af utländskt och inhemskt
fabrikat, som uppförts. Men teaterns
dfppgift har, som sagdt, varit att både
roa och uppfostra, och den tyngre
repertoar, som närmast haft det senare
ändamålet, har naturligtvis måst
balanseras af lättare saker, hvilka då valts
efter publikens förutsatta smak och
diges-tionsförmåga. Det är för öfrigt rätt
intressant att öfverskåda repertoaren under
det första decenniet af teaterns tillvaro.
Den första representationen framförde
Topelii »Ett skärgårdsäfventyr». Det
första året uppvisar bredvid Topelius och
Kivi två stycken af Holberg, ett af
Kotze-bue och några tyska musikpjeser; bland
den stora repertoarens stycken möter
man besynnerligt nog först Victor Hugos
»Maria Tudor»; 1874 kommer Schiller
med »Kabale und Liebe», och under det
första decenniet gifvas af honom ytter-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:45:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1902/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free