Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Finska teatern i Helsingfors. Af Werner Söderhjelm. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
werner söderhjelm.
ligare »Die Räuber» och »Maria Stuart»,
medan Moliére representeras af »Le
mé-decin malgré lui», »Le bourgeois
gentil-homme», och »L’avare» och Shakspeare
1881 inträder med »Romeo och Julia»
samt Ibsen 1880 med »Nora». För öfrigt
är det inhemska saker af Runeberg, Kivi
och andra, vidare litet norskt (Björnson)
och danskt (Oehlenschläger, Hertz) och
en mängd af den tidens omtyckta tyskar
(Mosenthai, Wilbrand, Moser,
Bracli-vogel, Anzengruber, Benedix, L’Arronge).
Efteråt hafva en mängd stycken af
Shakespeare, Moliére, Ibsen m. fl. bland
världsrepertoarens största, fått en stående plats
på programmet. Faust har gifvits med
Ida Alberg som Margareta. Intet af den
nyaste repertoarens bästa stycken har
därbredvid försummats.
Men vid sidan häraf har teatern rent
af framkallat i ljuset en inhemsk finsk
dramatik. Om också den störste
dramatiker på finska språket, Alexis Kivi, skref
sina stycken långt förr än teatern
uppstod, så har den dock haft rikligt
tillfälle att spela goda saker, som skrifvits
enkom under dess inflytande och för
densamma. Jag behöfver endast nämna
Minna Canth, af hvars starka, ehuru
något okultiverade talang teatern
framfört icke mindre än åtta stycken, G. von
Numers, hvars tvenne förnämsta
arbeten »Bakom Kuopio» och »Elinas död»
visserligen skrifvits på svenska, men
först uppförts i finsk dräkt på denna
teater, samt den förträfflige
komediförfattaren r. Kiljander. Det har legat,
tyckes det mig, i doktor Bergboms
afsikt att såvidt möjligt uppföra alla honom
erbjudna alster af inhemsk dramatisk
produktion; visserligen har mångt och
mycket härigenom trädt fram på scenen,
som icke varit moget för densamma och
därför icke häller hållit sig uppe på
repertoaren, men tack vare denna
princip har i alla fall nybörjaren rönt en
större uppmuntran än om han ständigt
skulle refuseras och äfven en insuccès
har kunnat verka lärande och
uppfostrande för framtiden.
Med denna repertoar har finska
teatern, som sagdt, nått det som
motståndarna i början ansågo för en fullkomlig
chimär, nämligen att uppamma en finsk
dramatik, att framkalla en stark
produktion af god öfversättningslitteratur —
lektor P. Cajanders öfversättningar från
Shakspeare kunna här nog ställas vid
sidan af Hagbergs — samt att göra en
stor del af landets befolkning bekant
med en konstart och en litteratur, som
den annars knappast vetat af. Det bör
nämligen antecknas, att teatern icke
ensamt spelat i Helsingfors utan årligen
gjort turnéer kring hela landet. Väl
kan knappast den verkan, som allt detta
haft på den allmänna bildningsnivåns
höjande inom den finsktalande
befolkningen, mätas i exakta mått, men det
är själfklart, att här som annorstädes en
efter ideela principer ledd teater skall
vara en af de mäktigaste faktorerna i
kulturarbetet. Teaterns
folkrepresentationer, som bilda en ytterst viktig del
af dess verksamhet och hvilka ingalunda
alltid varit »blot til Lyst», hafva
åtminstone hos den lägre befolkningen i
hufvudstaden inskärpt föreställningen om
teatern såsom en bildningsanstalt,
hvilken man lika litet kunde undvara som
folkskolan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
