Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Den ökenvises sång. Af Henning von Melsted
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den ökenvises sång.
Af HENNING von MELSTED.
STADEN sorlar, och af kärror dånar
gatans kullersten.
Vimplar flyga emot luft, som blånar,
palmer glindra i solens sken.
Här är hett och kväfvande,
vinden från öknen bränner.
Här gå lifvets sträfvande,
hatfullt leende vänner.
Här kan man köpa för guld
glömska af brott och skuld,
af den stund, då glädjen svek,
glömska af allt en mänska bär
likt en hemlig sjukdom, som tär
midt under lifvets lyckolek.
Så tänkte han, när han stod vid sin
älskades sida i den främmande staden
och såg alla jordens folkslag församlade,
och ett lidande kom öfver hans själ så
mäktigt, att om det förunnats honom
att genom ett ord förgöra hela världen,
sig själf och henne, som han höll kär,
han icke skulle tvekat att utsäga det.
Han led af detta, som vi känna
såsom vår djupaste vanmakt, det att
ingenting kunna förinta!
Endast att glömma har Skaparen
medgifvit oss, måhända emedan vi eljes
skulle minnas äfven Honom ständigt och
en åkallan så oaflåtligt stiga från
planeterna, att han slutligen nödgades
lyssna och sända genom världsalltet den
förtärande eldslåga, hvarom det beder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
