Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Bröderna Asam. Af Ola Hansson. Med 8 bilder - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
ola hansson.
stod henne mycket nära, t. ex. familjen
Tilly. »Frau Asambin», Maria Sophia,
beledsagade honom på hans resor, hjälpte
själf till vid hans arbeten och fick sitt
eget arvode utbetaldt. Så heter det
exempelvis i kyrkoboken i Gmund bl. a.:
»— — — fru Asam bekommit för
infattning af 4 bilder och för ett
Kristusbarn i vaggan 11 floriner 40 kreuzer»;
och af en ända till i dag uppbevarad
räkning rörande en familjen Tilly
tillhörig kyrka i Oberpfalz erfar man, att
man på hög befallning »låtit betsa svart»
af henne tvänne sidoaltaren, ett koraltare
och predikstolen. Med henne hade H.
G. Asam flere söner, bland dem våra
båda konstnärsbröder, Cosmas Damian
och Egid Quirin; en tredje broder var
anställd som musiker hos jesuiterna i
Brüssel, och en fjärde var själf
klosterpater.
Cosmas Damian Asam, målaren,
välfödd 1686 i Benediktbeuern, Egid
Quirin Asam, bildhuggaren, 1692 i
Tegern-see. De erhöllo sin konstnärliga
utbildning i Rom och arbetade efter
återkomsten hem till en början såsom lärlingar
under fadern. Med begynnelsen af det
nya århundradet bröto svåra tider in
öfver Altbayern på grund af det
spanska tronföljdskriget, — landet och
hufvudstaden München besattes af
österrikarna, den oberbaierska bondehären
tillintetgjordes genom blodbadet vid
Send-ling, och kurfursten Max Emanuel måste
fly till utlandet. Först med hans
återkomst hem vände lugnare tider tillbaka;
och vid s£imma tidpunkt, omkring 1715,
begynner bröderna Asams egentliga
konstnärliga verksamhet. leke så att förstå,
att denna stod i direkt sammanhang med
den konstid, som nu utvecklade sig vid
hofvet; den ena och den andra lupo
parallelt, utan att sammansmälta eller ens
närmare beröra hvarandra. Utgångspunkten
var olika och syftemålet var olika; det
gemensamma i deras och i hofvets konst
inskränkte sig till den stil och de
uttrycksformer, som voro egendomliga för tiden.
Vid hofvet i München bemödade man sig
liksom vid öfriga europeiska hof efter
förmåga om att efterapa Versailles, —
och här var ju detta så mycket
själf-klarare, som Max Emanuel under sin
landsflykt själf suttit i hofkulturens
strålande medelpunkt samt var full af dessa
intryck, när han återvände hem till sitt
land igen. Berömda mästare följde efter,
inhemska män blefvo lärjungar af dem,
och en liflig konstnärlig verksamhet
utvecklade sig, om hvilken många vackra
minnesmärken ännu i dag bära
vittnesbörd. Den konstens stora epok, som
hållit sitt intåg i München med Max
Emanuels moder, den savoyiska
prinsessan Adelaide, vände tillbaka, — blott
med den skillnaden, att den glänsande
ram, som det gällde att infatta hofvet i,
denna gång förfärdigades efter franskt
i st. f. italienskt mönster. Med hela
detta bestyr hade emellertid bröderna
Asam mycket litet att skaffa. De höllo
sig påfallande, för att icke säga
demonstrativt, borta därifrån. De båda
bröderna bilda en egendomlig företeelse i
en tid, då i Baiern, liksom öfverallt,
hofvet lade beslag på allt som dök opp
inom konstens värld och använde det i
sin tjänst. I skarp motsats härtill ställde
de sig nästan helt och hållet i kyrkans
tjänst med sin rika talang och sin rika
ursprunglighet. Därför framte också
deras konst och deras samtida
yrkesbröders konst två alldeles skilda världar
trots alla af tiden betingade yttre
likheter. De höllo sig borta från hoflifvet
och behöllo kontakten med det folk,
hvarur de framgått; de behöfde icke foga
sig efter några utifrån kommande
inflytanden, vare sig främmande, styfva
sche-mata eller en annans enskilda vilja, utan
kunde skapa ut ur sig själfva och låta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
