Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - En gammalflorentinsk bildkrönika och en teckning i Nationalmuseum. Af John Kruse. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en gammalflorentinsk bildkrönika och en teckning i nationalmuseum. 281
ster på väggen bakom sängen. I bilden
af Susanna och gubbarna inför Daniel ser
man i bakgrunden en stor buffet full al
fat, skålar och kannor, medan en öppen
dörr lämnar inblick i Daniels sofrum.
Sar-danapalus’ förvekligande i kvinnostugan,
där han sitter i en rikt komponerad
tronstol (till formen erinrande om de vid
nutidens hafsbadorter brukliga höga
korgstolarna med hvälfdt ryggstycke till skydd
mot vinden) och betraktar kvinnornas
arbeten, är ett blad, som erbjuder flera
intressanta drag ur lifvet, såsom den kvinna,
som ligger framför honom och binder en
krans af blad och blommor (den direkta
naturstudien för denna figur finnes bland
Uffiziernas Finiguerra-blad), vidare den
ståtliga sängen med sitt broderade täcke och
sina vackra träskulpturer, den likaledes rikt
skulpterade klädeskistan eller cassone,
vaggan med det lilla lindebarnet, träluckorna
för fönstret o. s. v.
Teckningarnas konstnärliga värde är
mycket ojämt. Deras upphofsman är ej
en första rangens mästare, utan en duktig
artistisk kraft, som sluter sig till en
mäktigare individualitet, hvilken han ibland
kan komma rätt nära, ibland däremot och
oftast kommer mycket på efterkälken ifrån.
Denne mäktigare var Antonio Pollajuolo,
guldsmed, bildhuggare och målare, en
kraftnatur, hvars gestalter med de fula,
liksom hoptryckta ansiktena och de magra,
seniga musklerna ge ett egendomligt
intensivt intryck af järnets hårdhet och styrka.
Finiguerra var jämte en tredje konstnär
kompanjon med Antonio Pollajuolo i en
guldsmedsrörelse, och af den dagliga
sam-manvaron med ett sådant kraftgeni förklä
ras lätt det tydligt Pollajuoloska i dessa
teckningars figurtyper både i deras
ansikten, gestalter och gester. Pollajuolos konst
var exklusivt manlig, och denna exklusiva
manlighet ligger merendels som ett slags
mara äfven öfver den betydligt vekare
anlagde Finiguerras konst. Hans
kvinnotyper hafva grofva och fula drag, och det
var därför klokt af honom att i Helenas
bortröfvande af Paris teckna hennes
hufvud från nacken, så att den ståtliga
verkan figuren och dräkten göra ej stores af
anletsdragens fulhet.
Genom en utmärkt kännedom om
Italiens, särskildt Florens’ konst förstår
Sidney Colvin att uppvisa en massa förebil-
david med slungan. teckning af maso
finiguerra. / Nationalmuseum.
der för Finiguerras teckningar eller
åtminstone likheter mellan dessa och andra
konstverk. Från byggnader, skulpturverk och
målningar, illuminerade manuskript i de
italienska biblioteken, gravyrer o. s. v.
hämtar han talrika och slående
jämförelsepunkter med detaljer i Finiguerras teckningar,
och med äkta engelsk praktiskhet afbildas
så godt som hela detta intressanta
jämförelsematerial. Verket får härigenom också
en ännu större betydelse för den
florentinska konstens historia. Författaren har
i en latinsk dedikation ägnat sitt verk åt
minnet af sin bortgångne vän, den bekante
prerafaelitiske målaren Edvard Burne Jones,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
