- Project Runeberg -  Ord och Bild / Elfte årgången. 1902 /
303

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Malwida von Meysenbug. En studie i lefnadskonst. Af Ellen Key. Med 2 bilder - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

malvida von meysenbug.

303

heit, för hvilken hennes inre arbete
omedvetet beredt henne. Som ett förlösande
ord träffade henne en af hans centrala
tankar:

»Jedes tüchtige Streben w ende t sich
von innen heraus auf die We/t.»

Hon insåg nu, att kristendomen
blifvit henne utifrån påtvungen; att den ej
var hennes väsens verkliga behof, att
detta endast var att omedelbart älska
hela det sköna lifvet. Föreställningen
om en personlig Gud börjar synas henne
trång. Dess mer genomträngd blir hon
af den lyckokänsla, som förnimmelsen
af Gud i allt inger henne, sedan hon nu
utan samvetsoro kan försjunka i denna
känsla. Hon känner sig innerligt
harmonisk i kärleken till föräldrar, syskon
och små systerbarn; i sina rika andliga
njutningar, i det glada umgängeslifvet.
Med den fina instinkt, som kännetecknar
den födda lefnadskonstnären, afvärjde hon
alla erotiska tillnärmelser, emedan hon
kände sig alltför bildbart vek för att utan fara
för sin personlighet kunna ingå ett tidigt
äktenskap. Det blef en betydligt äldre man
som gaf henne den första kärlekens korta
dröm och ungdomens första sorg. Djupt
som hon tog allt, blef det vemod,
drömmen efterlämnade, långvarigt. Under ifrig
verksamhet för de fattiga och under
allvarliga studier i målning, med den då
berömde Carl Morgenstern som lärare,
återfann hon småningom sin jämvikt.
Och sålunda förberedd att skilja den
erotiska drömmen från den verkliga
kärleken, upplefde hon slutligen denna
senare. Detta skedde, då hon redan var
långt inne i tjugotalet. Vid den tiden
återkom nämligen sonen till den af henne
alltid vördade kyrkoherde, som
konfirmerat henne. Den unge mannen hade
nyss slutat sina teologiska studier och
under dessa blifvit frigjord från
dogm-tron. En lysande begåfning, ett vackert
utseende, ett intagande väsen gåfvo ho-

nom alla möjligheter att öfverallt »göra
lycka». Men hans nya tankar drefvo
honom in på de banor, där man icke
gör lycka, och en var det som förstod
hans vilja att gå sina egna vägar,
nämligen Malwida v. Meysenbug. Under
en daglig samvaro i enderas hem eller
vid vandringar i trakten tillsammans
med hans syster visade sig allt tydligare
den ömsesidiga sympatin mellan den unge
mannen och Malwida, en sympati som
kom den ene att ofta uttala den andres
tankar. Innan någondera, ens för sig själf,
tillstått, att denna sympati småningom
blifvit kärlek, skildes de för en tid
genom en resa, som Malwida företog med
sin svägerska till Rivieran. Att se
Italien och på hemvägen besöka Goethe
i Weimar hade varit Malwidas
barndomsdröm, och genom studiet på
Mor-gensterns atelier hade hon blifvit
förberedd att uppfatta den italienska
naturen, hvars målare han var. Nu fann
hon där i verkligheten den harmoni, det
ädla jämnmått, som hennes aning
redan uppställt såsom villkor för det på
alla områden sköna. De nya intrycken
voro dessutom för henne omstrålade af
den vårmorgondager, den frid och
klarhet, som den halfuttalade kärleken
förlänar lifvet. Försjunken i sin inre lycka,
i den natur, som hon då och för alltid
fann vara sin själs rätta fädernesland,
under ett intellektuelt och musikaliskt
rikt umgänge, fann hon nu allt ytligare
sällskapslif innehållslöst. Och med
individualistens oafvisliga behof af en
personlig insats i allt, äfven nöjet, upphörde
hon att dansa i samma stund hon ej
längre hade verklig glädje af detta nöje
-— som hon emellertid, för ungdomens
uppfostran till skönhet, lägger stor vikt
vid. När Malwida v. Meysenbug efter
denna tid af lyckodrömmar — i Italien
förefaller ju lyckan som en naturlig
rättighet ! — återvände mot norden, hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:45:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1902/0337.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free