- Project Runeberg -  Ord och Bild / Elfte årgången. 1902 /
309

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Malwida von Meysenbug. En studie i lefnadskonst. Af Ellen Key. Med 2 bilder - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

malvida von meysenbug.

343

vän i Amerika, hvars bror var dess
föreståndare — en af dessa tillfälligheter,
hvilka, säger Malwida v. Meysenbug, »de
troende kalla försynens skickelser, men
den tänkande däremot inser vara följder
af att vår karaktärs utveckling blir vårt
öde»: blir det på grund af tingens inre
logik, af sambandet mellan orsak och
verkan. Hennes mor, som trodde att en tids
skilsmässa skulle lugna deras upprörda
samlif, lät dottern fara, för att, som hon
tänkte, snart återvända. Malwida själf
visste däremot, att detta var första steget
till ett nytt lifsskede. Hon kände, att hon
aldrig mer skulle kunna erotiskt älska;
att hvad hon gifvit Teodor Althaus
varit den stora kärlek, som afgör en
kvinnas lif, när hon inser, att utan en sådan
kärlek äktenskapet blir ett vanhelgande.
Hon motsåg medvetet sitt öde att vara
utesluten från makans och moderns
lycko-skapande uppgift —• och när denna
senare bjöds henne af en man, för hvilken
hon kände aktning och vänskap, afslog
hon detta anbud utan minsta tvekan.
Men hon var besluten att upptäcka hvad
bruk lifvet annars kunde äga för hennes
krafter. Till denna upptäckt förberedde
det fria, friska studielifvet i Hamburg.
Den unga högskolan var idealet af en
sådan. Den var konfessionslös och
valfri, med föreläsningar i de olika
ämnena, af hvilka Malwida i synnerhet
fördjupade sig i naturvetenskaperna.
Där-bredvid idkades grundliga själfstudier
under väckande och ledande samtal med
föreläsarna. Dessutom fanns en
Kindergarten och en barnskola för elevernas
utbildning till moderns och lärarinnans
uppgifter. Malwida blef här mediem i
en fritänkareförsamling, och detta ställde
henne snart i valet mellan att svika sin
öfvertygelse eller afstå från stora
världsliga fördelar — ett val som så många
fritänkare lättvindigt afgöra med en fras
om »formernas oväsentlighet». Men

Malwida var intet sådant salt utan sälta.
När hon underrättades att hennes tur
kommit att erhålla en pension i ett
adligt frökenstift — hvarigenom hon skulle
äga fullt ekonomiskt oberoende för
lifstiden mot det enda villkoret, att hon
försäkrade sig tillhöra den lutherska
kyrkan — meddelade hon sitt inträde i
fritänkarnas församling, hvilket för alltid
beröfvade henne pensionen.

Efter slutade studier vid högskolan
yppade hon sina Amerikaplaner för
modern, men då denna tog detta mycket
hårdt, uppgaf Malwida sin kära tanke
—• ty det var endast sina åsikter hon
ej kunde offra för sin mor, ej sina
önskningar. Hon stannade i stället som
lärarinna vid högskolan, där hon snart
erhöll ett stort inflytande på de unga
lärjungarna. Hon sökte på allt sätt —
bland annat genom att rikta deras håg
på husligt arbete — hindra dem att bli
ensidiga kollegiepluggare i stället för
ge-nombildade kvinnor. Samlifvet med de
unga, med arbetarna i
fritänkareförsam-lingen och med de fattiga — genom en
stor, från högskolan utgången
fattigvårdsförening — fyllde henne med allt rikare
lifsintressen. Och den dag kom, då hon,
med den ärliga pliktuppfyllelsens
sorg-betvingande lifsmod, åter kunde säga sig
själf, att hon kände sig lycklig.

Kort därefter erhöll hon det
smärt-blandade fröjdebudet, att Teodor, på
grund af en i fängelset ådragen
sjukdom, blifvit frigifven efter ett och ett
halft års fångenskap. Hon lyckades nu
skaffa honom ett lefvebröd vid den af
ofvannämnda fritänkareförsamling
grundade, konfessionslösa skolan. Men
myndigheterna nekade att stadfästa
revolutionärens utnämning. leke ens den stilla
eftersommarglädje, som den under
samvaron i Hamburg återknutna vänskapen
skänkt Malwida, skulle hon således få
behålla. Och snart kom ett sorgebud, svåra-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:45:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1902/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free