Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Ur bokmarknaden - Af Karl Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
k. w—n.
emedan trälarnes lön ropar,
emedan ditt folk förtrampas
och den fattige krossas.
Eonerna gå, och du kommer ej.
Dina straffänglar dröja.
Herre Sebaot,
jag får ju tro på rättfärdigheten?
Det är ju Du
som med rättfärdigheten förtär mitt hjärta,
Du som ropar ur mig,
Du som i mig förgrymmar Dig i din vrede?»
Men hur nära besläktade dessa båda
patetiska profetgestalter än äro såsom andar
och karaktärer, så tager Rydberg
ovillkorligen främsta rummet såsom odlad
intelligens och vetenskaplig begåfning. Ruskin
förråder en häpnadsväckande likgiltighet
för ali vetenskaplig behandling af
mänsklighetens frågor. Han uttalar fruktan för
att de vetenskapliga sträfvandena, då de
föra oss från det sysslolösa drömmandet
till det ändamålsenliga tänkandet, skola
hålla tillbaka och hämma driften till en
upphöjdare åskådning(!). För den samtida
nationalekonomien hyser han »helt enkelt
lika litet intresse som för en gymnastikens
vetenskap, hvilken utginge från det
antagandet att människan icke hade någon
benstomme». Striden om människans ursprung
kan enligt honom för närvarande icke
afgöras, och dess utgång saknar för personer
med modern åskådning ali betydelse (!).
Det kunde anföras ännu många exempel
på hans naiva brist på vetenskaplig
uppfattning och tankegång.
Båda sysselsätta de sig i främsta
rummet med den skapade varelsens
förhållande till det gudomliga, med Ruskin är i
sin religiösa åskådning långt mindre än
Rydberg intresserad af dogmatiska synpunkter.
»Ren religions enda beständiga form»,
säger han, »består i nyttigt arbete, trofast
kärlek och obegränsad barmhärtighet.» Det
är svårt att tänka sig en vidare cirkel för
hvad som kan rymmas inom det religiösa
begreppet. För egen del är han, kanske
mest af sin naturs i många fall starka
konservatism, en trogen anhängare af den
engelska statskyrkan, men det faller honom
icke in ati: fordra samma tro af andra eller
att bestrida någon annan religiös
öfvertygelse.
»Om vi någonsin i någon religiös tro, den må
vara mörk eller ljus, tillåta våra tankar att
uppehålla oss via. de punkter, i hvilka vi skilja oss från
annat folks tro, göra vi orätt och äro i djäfvulens
våld. Detta är betydelsen i fariséens tacksägelse:
Herre, jag tackar dig att jag icke är såsom andra
människor.»
Rydberg är en studiekammarens eremit.
Tanken på den gamle munken i sin cell,
som fäster på pergamentet »Platos himmel
och Perikles’ republik», blir till dikt hos
honom. Poesien och konsten uppenbara
naturens hemligheter för honom. Ruskin
är friluftsmänniskan. Han ser och njuter
oändligheten i ett moln, en sten eller ett
grässtrå. Naturen uppenbarar för honom
poesiens och konstens hemligheter. Hvad
han ej på den vägen kan erfara, kommer
honom icke vid, om han också härvid råkar
i motsägelse mot hvad hela världen tycker
och tänker. Rydberg är alltid
genomre-flekterad. Ruskin är alltid naiv, jag skulle
vilja säga barnslig, i bästa mening. Häraf
den fängslande omedelbarheten och den
vederkvickande friskheten i hans uttryckssätt.
Bland det som mest förvånar hos
Ruskin är hans kväkaraktiga ogillande på
moraliska grunder af nakenheten i konsten.
Här kan man verkligen med fullt skäl
till-lämpa hans egna ord: »Om Miranda i
Calibans ögon gäller för att vara osedlig,
är detta Mirandas fel?» Äfven i detta fall
är Rydberg honom öfverlägsen i bildning
och human lifsuppfattning —- se »Om
nakenhet och klädselsätt»!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
