Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - De fem klenoderna eller Näfverskäppan. Ett sagospel af Karl-Erik Forsslund. Med 3 teckningar af Acke Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de fem klenoderna eller näfverskäppan. 365
ANDREAS.
Pl Gud — ack, det finns så många gudar.
Och de stå alla förklarade här — dem kan jag,
min fru. Nej, Det Högsta —-• Det Första — Ha,
fanns ej här en Primus?
KVINTUS (lågt).
Hör — skall han vakna — skall han se och minnas —
PRIMUS.
Jag heter — nej, jag hette så. en gång.
ANDREAS.
Ber om ursäkt, min herre — jag misstog mig.
Före er fanns mastodonten — och före honom fanns
solen — och före och efter och omkring allt fanns
det stora mörkret, det stora mörkret —■
KVINTUS.
Än ett försök, det sista, vill jag göra.
Broder Andreas, hör mig, och tänk efter —
hvad har väl fört dig hit, hvem är du själf?
UVA.
Hit har den Store Anden honom fört,
men hvem han är, vet säkert minst han själf.
ANDREAS.
Hvem jag är? Ni vet det ej! Finns
det någon som mig ej känner?
Så hör och vet och minns
—-jag är den visaste bland jordens vise männer!
Jag kan bevisa det: en okunnig tok
jämförd med mig är denna bok,
som dock allt folks och alla tiders visdom rymmer.
Ty i den ryms ej Den Store Anden —• men honom
har jag rymt. — Nej — det var galet — det är
ju han som har rymt ifrån mig. Hm — Hvad —
hvem jag är ? Om ni kan hålla en farlig sak
hemlig — om ni lofvar att aldrig yppa den för hvem
<let vara månde, så ska jag säga er något i för-
TREMENS
(räcker Kvintus dröjande pungen).
Tag ock min börs. Det är den rätta. (Tystnad.)
UVA (gör upp eld).
Sällsamt hvad här blef mörkt helt hastigt.
ANDREAS.
Det stora mörkret, det stora mörkret.
KVINTUS.
Och ännu fattas en.
ELSA.
Ä måtte
han komma snart, här är hemskt.
UVA.
Var lugn,
han är på väg.
(Tystnad. Fyrs vålnad, ett skelett i svepning
med grinande dödskalle, stiger upp ur jorden vid
mynningen af andra vägen till vänster, belyst af
eldskenet. Sträcker fram ena handen, på hvars
ring-fingersknota ringen blixtrar. Alla rusa upp, Elsa
skriker till, vänder sig bort och håller for ögonen.)
UVA {dämpadt).
Där är den väntade. Och ringen har
han ännu på sitt magra finger kvar.
Se, stenen skimrar som en droppe blod,
troende: jag är dum, mitt herrskap. Jag vet
ingenting om det allra första — kan inte förklara det
allra enklaste. Jag är så dum. (Allmän djup
tystnad^) Hvad här blef tyst. Ni ser på min bok.
Tag den, min herre. Jag behöfver den ej längre,
den ger mig ingen glädje mer. Den säger mig
ingenting om Det Högsta, och allt det andra kan
jag. Tag den, herre, och blif lyckligare än jag.
(Ger Kvintus boken.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
