Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Malvida von Meysenbug. En studie i lefnadskonst. Af Ellen Key. Med 2 bilder (Fortsättning och slut) - IV - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
malwida von meysenbug.
371
ket; man känner huru han efter hustruns
död också hör till de otröstliga, hvilka
hålla sig vid lif genom att verka,
emedan de icke längre få lefva genom att
älska. Man gripes af den djupaste
beundran för denne man, hvars personliga adel
var lika stor som hans genialitet. Jämte
hennes egen bild är det framför allt
bysterna af Herzen och Mazzini, af
Wagner och Nietzsche som man minnes,
sedan man med Malwida v. Meysenbug
genomvandrat den »Via Appia», i hvilken
hennes som hvarje långt lif utmynnar.
V.
Första gången jag hörde namnet
Malwida v. Meysenbug var af Stefan
Sinding och då under de uttryck af djup
entusiasm och innerlig sympati, med
hvilka den ena undantagsmänniskan
förstår och värdesätter den andra. Och
det var också med ett anbefallningsbref
från Sinding som jag en höstafton 1900
första gången begaf mig till baronessan
v. Meysenbugs mångåriga bostad i Rom
vid en liten gata, som bakom Pietro in
Vincoli går ned mot Colosseum. Mitt
första som mina senare besök hos
fröken v. Meysenbug kunde sålunda
förenas med en stund inför Michel Angelos
Moses, innan den sista aftondagern
slocknade och skymningen omsvepte den
majestätiskt lidelsefulla gestalten, eller med
en stund inne i Colosseum, där den
månskensblå eller stjärnblixtrande himlen
tycktes hvila på kanterna af en väldig
krater. Efter en sådan stund — liksom
under läsningen af hennes arbeten, hvilka
jag samtidigt för första gången
genomgick — kände jag starkare än någonsin:
att den stora lefnadskonstnären inger oss
samma tacksamhet som den stora
konstnären, när båda danat ett fullkomligt verk.
Tre trappor upp vid Via Polveriera
kommer man in i en liten våning, från
hvars fönster man ännu ser en del af
Colosseum. Men när Malwida v.
Meysenbug för omkring 25 år sedan flyttade
hit, då stod — berättar hon —
Colosseum ännu omgifvet af mandelträd; då
stängdes synkretsen endast af Palatinen
åt ena hållet och Albanerbergens
blånande våglinjer ät det andra! Nu
utbreder sig en modern storstads
plebej-laster •— särskildt kasernhus och
annonsplakat — utan blygsel i närheten af
Colosseum, där lusten ständigt grep mig
att på den gamla arenan låta nya tigrar
sönderslita nutidens byggande romare!
I den lilla våningens stora rum
möter man en nordisk känslighet för
hemmets trefnad. Flere af renässansens
yppersta konstverk i ypperliga
reproduktioner lifva de enfärgade väggarna;
friska blommor och vänners bilder stå
rundt om på borden; en brasa flammar
i kaminen, och tébordet är ordnadt
framför soffan, ur hvilken en spenslig liten
dam välkomnande reser sig. Den
bräckliga, bleknade gamla har troligen i yngre
år ägt en blid, blond fägring, men då
som nu och i hvarje ålder har hon helt
visst fängslat mest genom sitt uttryck af
själ och godhet. Ett par vänligt
pröfvande grå ögon, ett fint och förstående
leende, en låg, lugn stämma, en förnäm
enkelhet i väsendet, i talet, i dräkten
gifva intryck af adelsdamen med alla
rasens och den nedärfda kulturens
företräden. Men det öppna sätt, på hvilket
hon meddelar sin rika lifserfarenhet, sin
höga lifsåskådning, röja tillika den från
auktoritet och tradition helt frigjorda
personligheten, hvars harmoniska varelse
är resultatet af en lång, målmedveten
och enhetlig själfskapelse. Att vara en
äkta aristokrat genom blodet, men en
äkta demokrat genom hjärtat; att hafva
uppvuxit i skyddet af ett lyckligt och
finbildadt öfverklasshem, men af fritt val
utgå därur och arbetande för brödet taga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
