Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Malvida von Meysenbug. En studie i lefnadskonst. Af Ellen Key. Med 2 bilder (Fortsättning och slut) - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37°
ellen key.
ghetti, på hvars landtgods hon ofta
varit sommargäst. Minghetti, säger hon,
tillhörde, liksom hans vänner Bonghi,
konstkritikern Morelli (pseudonymen
Ler-molieff) m. fl., »den andra årgången» af
betydande italienare, den som följde
efter de stora idealisterna, hvilkas verk
Minghetti och andra med intelligent
verksamhet sökte befästa. När sedan
Min-ghettis styfdotter blef gift med dåvarande
ministern i Rom, numera rikskansleren
v. Bülow, fortsatte den förtroliga
vänskapen äfven med de unga, och i
Palazzo Caffarelli fick Malwida höra den
bästa musik i Rom, ty fru Bülow är
själf utmärkt musikalisk och en
lidelsefull Wagnerbeundrarinna.
En afdelning i sin Lebensabend ägnar
Malwida v. Meysenbug åt »den siste
greken», som bon kallar honom, baron
Alexander von Warsburg, en förnäm
och utsökt personlighet, resenär och
skönhetsdyrkare, hvilken i ypperliga
böcker skildrat de joniska och grekiska
öarna, Asiens och Hellas’ kuster, och som
i Venedig; återväckte renässansens ande
i det palats, han åt sig inredde.
Så länge hon orkade — d. v. s. ända
inemot 1890-talet — reste Malwida v.
Meysenbug de flesta somrar till
Versailles, där i Olgas hem två söner och
två döttrar uppväxte. Men sedan den
gamlas krafter aftagit, är det i stället
familjen Monod som kommer till Italien,
oftast för att samman med sin åldriga
väninna tillbringa någon tid i de
nordliga och turistfriare trakterna, t. ex. i
Piavedalen, vid Ortasjön, i de
venetianska alperna. Och från dessa
sommarresor ger hon, särskildt i
Stimmungsbilder, fina skizzer af det italienska folket,
den härliga naturen och det forna
konst-Iifvet.
I Rom har Malwida v. Meysenbug
snart i tjugofem år haft sitt fasta hem,
och ehuru omgifningen nu blifvit mindre
idyllisk, än hon i början tecknade den,
bor hon alltjämt kvar på samma ställe.
Under sin mångåriga vistelse i Rom har
hon bevittnat och skildrat stora
historiska ögonblick från det nya Italien,
såsom Garibaldis sista besök där,
stämningen vid hans död och vid Viktor
Emanuels begrafning. I Lebensabend
ei-ner Idealistin äro äfven en mängd
aforismer om lifvet och konsten meddelade,
och dessa gifva samma intryck af en fri
och from själ som de längre studier
öfver lifvet och döden, öfver »den
kristliga myten», öfver framtidens religion
och framtidens kvinnlighet, hvilka äro
sammanförda i Stimmungsbilder. Då och
då träffar man i böckerna äfven dikter,
och själf nämner hon en sin roman
Phaedra, om hvilken jag dock intet
vidare vet. Stimmungsbilder är tillägnad
Olga Monod och ger äfven en bild af
dennas uppfostran och lif, helt utanför
den positiva religionens och de kyrkliga
brukens område. Bokens sista afdelning
är ägnad åt Olgas far, till hvilken det
vänskapliga förhållandet alltid fortsatte.
Samman med honom tillbragte hon och
Olga årligen någon tid, liksom de
äfven vårdade honom under den korta
sjukdom, som januari 1870 i Paris
slutade hans lif. I den nämnda
uppsatsen skildrar hon Herzens enskilda lif.
Han var illegitim son till en rysk furste,
och hans undantagsställning väckte
honom tidigt till politisk handlingshåg.
Hans här meddelade brefväxling med
sin kusin, Natalia, en härlig ung flicka,
ger samma intryck som Turgenjeffs
skönaste kärleksskildringar, och denna
underbara flicka blef sedan Herzens hustru.
Efter en kort lycka dog hon vid ett
barns födelse, emedan hon var försvagad
af den sorg som drabbat dem, då
makarnas äldste son, samman med Herzens
mor, drunknade. Man följer Herzens
lif under exilen inom och utom ryska ri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
