Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Om väfda tapeter. Af Gustaf Upmark. Med 13 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
GUSTAF UPMARK.
i Italien (arazzi) och i England (arras),
under det att man i det öfriga Europa
af analog anledning nyttjar benämningen
gobelin om väfda tapeter, äfven om de
icke äro väfda vid den berömda franska
statsfabriken. — Bland de borgerliga
gillena i Arras, välbekanta för
kulturhistorikern på grund af sina många
litterära och andra intressen, intog
väf-varnes skrå en framstående plats. I en
mängd a.f städerna däromkring, såsom
Lille, Tournay, Valenciennes,
Ouden-aarde och Brüssel idkades äfven samma
konst, och ej sällan finner man, att
personer, som på ett eller annat sätt spelat
en rol i dessa städers historia, till yrket
varit konstväfvare.
Från det egentliga Flandern spred
sig tapetväfnadskonsten söderut till flera
af de nordfranska städerna, och i Paris
fanns på 1200-talet ett väfvarskrä, som
använde den flamska tekniken. Detta
århundrade var Frankrikes storhetstid
under medeltiden, och landets kultur visar
också under denna tid ett lifligt
uppsving på alla områden. På denna
blomst-ring gjorde emellertid de förödande
krigen med England ett slut; i historien
kända under namn af de
fransk-engelska hundraårskrigen rasade de frän
midten af 1300- till midten af 1400-talet,
utarmande landet och förkväfvande ali
fredlig odling. Under denna tid är åter
Flandern det land, där konst, handel
och industri blomstrar under skydd af
de mäktiga hertigarna af Burgund; deras
hufvudstad, det gamla Arras, blir åter
den förnämsta fabrikationsorten för väfda
tapeter och bibehåller denna ställning
ända till år 1477, då den eröfras af
Ludvig XI. Detta år kan man sätta
såsom slutgräns för den medeltida
tapetväfnadskonsten.
De väfda tapeternas uppgift var att
dekorera, och deras hållning var därför
också rent dekorativ; under den äldsta
tiden i den samtida gotiska stilens stela
former. Figurerna ställdes alltid
bredvid eller öfver hvarandra, en och en,
ofta omgifna af gotiskt ramverk och
baldakiner eller af språkband; teckningen var
tidens naiva, kroppsställningarna
stundom onaturliga, träd och dyl.
schematiska, men kompositionerna tilltala genom
sin osökta älskvärdhet. Färgskalan var
ej rik men väl afvägd och beräknad för
det dekorativa syftet. Tapetkonsten
afspeglar noga de olika konstepokerna;
man frigör sig så småningom från det
gotiska formspråket, teckningen blir
ledigare, naturligare, omgifningen mera
lefvande och färgskalan rikare, allt
under det man bibehåller den stränga
dekorativa hållningen med ett fåtal olika
plan och utan användande af
perspektiv. Under inflytande af den nationela
nederländska renässansen når
tapetväfnadskonsten under 1400-talet en hög
blomstring. Flera af den van-Eyckska
skolans främste män utöfvade därvidlag
stort inflytande, såsom Roger v. d.
Wey-den, Hugo v. d. Goes m. fl., hvilka man
tillskrifvit bl. a. kompositionerna till flera
af de i Madrids husgerådskammare
förvarade tapeterna. -— Landskap börja
under denna tid användas såsom
bakgrunder, och i förgrunderna spira
naturalistiskt tecknade blommor och blad.
Anmärkningsvärda i detta afseende äro
äfven bårderna.
När Ludvig XI eröfrade Arras,
stängdes dess konstväfnadsatelierer, och ett
stort antal väfvare öfverflyttade till
Brüssel, där de fortfarande åtnjöto de
burgundiska furstarnas skydd. Härmed
inledes en ny period i
tapetväfnadskon-stens historia: Brüssel intager den
ledande ställningen och bibehåller densamma
i bortåt 250 år. Ehuru naturligen
fortsättande traditionerna från den närmast
föregående tiden, visar dock
tapetkonsten under 1400-talets senaste årtionden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
