Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Mannen i berget. Af Hugo Gyllander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mannen i berget.
Af HUGO GYLLANDER.
DEN lilla staden låg fridfullt och
undangömdt. Sällan trängde
dit sorlet af världens strider.
Från krig hade den varit förskonad
sedan den dag Banér med tydlig skrift
skref in sitt och svenskarnas namn i
stadsbornas minne. Men det var mycket
länge sedan dess, och barnen misstänkte
bakom dessa rysligheter en lärorik fabel,
som de gamle hittat på för att skrämma
dem.
Utanför staden låg en bergknalle. Den
var icke märkvärdig för annat än sin
form. På afstånd tog den sig nämligen
ut som ett slott med vallar och torn.
På krönet af detta berg hade en gång
en gosse från staden slagit sig till ro,
och betraktade, sträckt på rygg, den
vida rymden öfver sig med något af
sommarkvällens dåsiga frid i blodet. Han
hade börjat med ögonen följa ett par
hökar, som kretsade däruppe, till dess
han ej kunde slita sig ifrån dem. Han
glömde allt omkring sig och hörde ej
ens, att klockan i stadens kyrktorn slog
kvällstimmen.
Fåglarnas flykt hade väckt en ström af
tankar hos honom. Den gick ungefär så:
Dessa två obetydliga kreatur draga
de mest fulländade cirklar. Vår
geometrilärare skulle ej kunna göra det
efter ens med sin klumpiga passare. Han
skulle ej heller med linjal kunna rita upp
så raka linjer, som fåglarna beskrifva,
när de falla. Allt är här geometriskt
riktigt. De tyckas hafva Euklides i krop-
pen. Det måste finnas någon orsak till
detta.
Ynglingen grubblade, och till sist
jublade han för sig själf, som om han
funnit en sanning.
Det är, emedan det är det
förnuftigaste sätt de kunna jaga på. De beskrifva
cirklar och spiraler, för att utspana ett
område. Cirkeln är den mest
fullkomliga figur. Den har inga hörn och
onödiga afsprång. För att bäst behärska
ett område bör man infatta det i en
cirkel. När de se ett byte därnere,
störta de rakt på det, utan en fladdring
åt sidan. Kommer så något i vägen,
hejda de sig ej tveksamt eller flaxa af
och an, utan tvärstanna och stiga åter
rakt upp. Det finns ingenting onödigt
hos dem, det är saken. De äro mycket
kloka. Hönsen göra alldeles tvärt om, de
springa hit och dit utan plan och mål, och
så de kackla sedan! De äro löjliga och
dumma. Höken är värdig, stolt och
vacker. Är han det, emedan han är
klok? Och hvarför är han vacker och
klok, då hönsen äro så dumma och fula?
Han är dock ett rofdjur, och de äro
tama och nyttiga.
Från den dagen började den unge
ställa upp onödiga frågor för sig själf
och tänka tankar, som ej öfverensstämde
med stadens.
En gång hörde han sin lärare tala
om de barbariska tider, som varit, innan
förnuftets ljus lyst upp världen och
förbättrat samfärdseln. Den gamle peda-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
